Ett ord är likt ett svärd med två eggar, en på var sida. När vi talar påverkar vi såväl den tilltalade som oss själva.
När jag använder vänliga ord i mitt samtal letar sig vänlighet in i hjärtat på min samtalspartner, men även jag själv blir vänlig till sinnet.
När jag brukar svärord besudlas mina åhörare precis som jag själv besudlar min egen själ.
Våra ord är ett uppenbart bevis på vad vår själ är uppfylld med för tillfället.
Det är inte möjligt för en snäll person att genom svordomar förmå en elak människa att böja sina knän.
Herren kommer att ifrågasätta mig inte bara för de svordomar jag framfört, utan också för de vänliga ord som jag lät förbli osagda.
Och jag kan inte heller lura mig själv tro att jag är fylld med godhet för att jag pratar fint och vänligt när allting är i ro.
Godheten uppenbarar sig när onda människor sprider sina svordomar och jag ger svar med en lugn och vänlig stämma.
”Vedergällen icke ont med ont, icke smädelse med smädelse, utan tvärtom välsignen; därtill ären I ju ock kallade, att I skolen få välsignelse till arvedel.
Ty den som vill älska livet och se goda dagar, han avhålle sin tunga från det som är ont och sina läppar från att tala svek; han vände sig bort ifrån det som är ont, och göre vad gott är, han söke friden, och trakte därefter.” ©️ Apostel Petrus
Ärkepräst Pavel Ostrovsky (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
författare, TV-programledare och bloggare