Den egentliga meningen med det andliga livet är harmoniseringen mellan vår vilja och Guds vilja. Vår vilja är nedbruten av synden och i behov av helande. Ofta när vi tror att vi gör det vi vill eller det vi tror att vi borde göra, så gör vi egentligen det som de onda andarna vill att vi ska göra. Men även bortsett från demonerna, så kommer vår egen vilja inte hjälpa oss ur synden och inte heller leda oss till helighet. För att bli räddad måste människan vänja sig vid att inte utföra sin egen vilja, vilket är förödande i sig, utan underordna sin vilja Guds, vilket är en troshandling i sig. Genom detta bekänner människan sin tillit till Gud mer än till sig själv och anförtror sitt liv åt Honom. Som den helige ärevördige Efraim av Syrien sa, ”Framgång beror på den mån som man bekämpar och underordnar sin vilja. Ju hårdare man håller fast vid sin egen vilja, desto mer skada orsakar man sig själv.”.