Präst Aleksej Taah, redaktör för gruppen “Ortodoxa skämtar!” är tillsammans med er igen. Som många vet bedriver jag, förutom tjänsten, kyrkoarbete på Internet: jag tar emot namn för åminnelse, delar med mig av församlingsnyheter, svarar på folks frågor om det finns några.
Egentligen är detta en av frågorna. Jag ska inte nämna namnen, men jag ska berätta historien.
Flickan var vän med killen i flera år. Förhållandet var seriöst, de skulle gifta sig. Föräldrarna var glada, vännerna var glada, alla var övertygade om att allt skulle bli bra.
På en av helgdagarna går vårt par till kyrkan, ber tillsammans, ber om välsignelser och avskedsord. Allt är fantastiskt, som i en romantisk film.
Så vid något tillfälle kommer flickan hem djupt deprimerad. Hon pratar inte med någon, gråter, låser in sig på rummet, vill varken dricka eller äta.
Modern, skräckslagen, rädd att hennes dotter ska göra något mot sig själv, springer till kyrkan. Samma kyrka som detta förälskade par besökte några dagar tidigare…
Förräderi. I själva verket är detta ett svek, eftersom bara en person kan förråda: den som står en närmast. En vidrig känsla som förgiftar livet.
Och viktigast av allt, allt var bra! Hur kunde det bli så här? Hur kunde Gud tillåta detta?
Här är mitt svar.
Skyll inte på Gud. Han gjorde det inte.
Det var inte Gud som lade killen i säng med en annan, utan killen gick dit själv. Var och en av oss har fått en stor gåva: fri vilja. Alla har rätt att välja hur de vill leva och vad de ska göra.
Dessutom vill jag säga att vi inte skulle inte vilja ha det på något annat sätt. Ingen skulle vilja vara en sorts marionett i Guds händer, som en mindre karaktär i ett datorspel som inte har någon egen vilja alls. Och därför bör människor ta på sig allt ansvar för sina handlingar.
Det gör mig alltid ont att se när människor har råkat ut för fruktansvärda konsekvenser, och sedan frågar angående dessa konsekvenser: “Varför gjorde Gud detta?”
Gud kommer in i ditt liv och påverkar det endast i de fall du själv regelbundet ber honom om detta.
När det gäller vårt fall är det killen som är skyldig. Ung, dum. Om 10-20 år kanske han kommer till besinning. Men nu inser han inte den smärta han orsakade. Han hade det bra, han tänkte inte på något annat.
Det här är sådan han är idag, och du bör inte förena ditt liv med honom nu, han är inte redo för ett seriöst förhållande, han längtar bara efter nöjen.
Och flickan mår dåligt… Men om man tänker efter, så borde hon tacka Gud.
Jag förklarar. Hon och killen var i kyrkan och bad om avskedsord.
Herren visste att killen var den han var och gav honom frestelsen, möjligheten att välja. Vi vet vad han valde.
Om man tänker på saken så visade han bara sina sanna färger. Ja, flickan lider; ja, hennes förhoppningar och drömmar har kollapsat; ja, hon var mycket besviken.
Men tänk om de hade haft tid på sig att bilda familj, skaffa barn och leva med de svårigheter som vuxna har. Tänk om han hade förrått henne i det ögonblicket? Hur mycket mer smärta skulle hon ha känt då?
Så även om det gör ont så borde hon vara tacksam för att hon inte hann gifta sig med en sådan person. Hon bad själv: “Fräls oss ifrån ondo”.
Och det gjorde Han.
Präst Aleksej Taah (Ryska Ortodoxa Kyrkan)