Evangeliernas berättelse om gadarenernas besatta man, är given oss i form av en uppmaning. Låt oss under hela denna vecka minnas denna stackare, så fort vi själva faller in i besatthet. Låt oss minnas hans plågor, den långa vägen han var tvungen att gå för att bli helad och Vem som blev hans botemedel.
Enligt de heliga fäderna, är vi alla i viss mån besatta. Varje person har någon gång under livet stunder, då han eller hon tappar kontrollen över sig själv. Vissa gör det oftare och vissa mer sällan.
Det blir som tydligast under en måltid. När en person blir bjuden på middag, gör mångfalden av rätter det svårt för gästen att hålla sig ifrån att äta för mycket. Är inte detta en form av besatthet? Lägg upp hur mycket mat som helst till en katt, den kommer ändå endast äta så mycket som den behöver. Katten har en naturlig, djurisk måttstock, den äter inte mer än vad som behövs. Men en människa kan äta tre eller fem gånger så mycket som egentligen behövs för att få energi. Det är en form av besatthet. Människan klarar inte av att styra över sig själv.
Varje gång vi blir irriterade eller arga reagerar vi på något som vi anser vara orättvist. Egentligen, i det stora hela, så finns det inga orättvisor i våra liv. Därför att utan Guds vilja kommer inte ett enda hårstrå att falla från en människas huvud. Om vi råkar ut för händelser, som vi anser oss vara orättvisa, så är det oftast för att sätta oss på prov: för att ta reda på vad du går för. För att ta reda på vem du egentligen är och vad som finns inom dig. Så fort människan reagerar på obekväma situationer, kritik, anklagelser, uppläxning – så kommer graden av hans eller hennes besatthet upp till ytan.
En normal person vet, att han eller hon är en syndare och så fort utmanande situationer uppstår, säger den: ”Jag får vad jag förtjänar för mina synder”. På så sätt släcker personen denna, eventuellt rättfärdiga, ilska. Ilskan i sig är egentligen inte något annat än personens vilja att skydda sina rättigheter. När en person inte får sin lön utbetald, blir han eller hon rasande och försöker reda ut situationen. Men jag har aldrig hört att en person försöker reda ut varför grannen inte fick sin lön utbetald.
Snarare tvärtom, personen blir glad över att det inte bara är han som blir utsatt. Allt detta är tecken på att inom oss bor lidelser, genom vilka de onda andarna äger oss. De onda andarna äger våra själar därför att vi behagar våra lidelser. Varje lidelse är en sorts energikälla för de onda andarna. De är måna om att människan ska föröka sina lidelser: genom ilska, girighet, avundsjuka, lust. Varje gång en människas lidelser kommer upp till ytan, blir de onda andarna ännu starkare och rotar sig ännu djupare in i våra själar.
Denna dag träffade den stackars besatta människan Kristus. Han som, så vitt vi vet, bodde i grottor. Det är speciella grottor, gjorda för att begrava avlidna. Där i dessa tomma gravar, där resterna från avlidna människor redan har förtvinat, bodde denna stackars person. Ett flertal gånger har man bundit honom i kedjor, som han haft sönder och tagit sig loss ifrån. Besatthet kan ge människan en omänsklig styrka.
Han rev sönder sina kläder. Var naken. Det är också ett visst tecken på besatthet. Dagens mode befinner sig idag i besatthetens anda. Idag föreslår mode att du istället för att klä dig, klär av dig mer. Ju mer nakenhet personen demonstrerar, desto modernare är man. Detta mode appliceras på oss, våra barn, unga män och kvinnor för att, som man brukar säga ”kvinnan ska bli mer attraktiv”.
För att hon ska se mer attraktiv ut. Varför ska hon se mer attraktiv ut? Vad attraherar en kvinna med sina kläder eller med utebliven klädsel? Om en ung man kollar på henne, kommer han verkligen att vilja skapa en stark och stabil barnfamilj med henne? Hon attraherar till en helt annan typ av förhållande. Varför bli förvånad över att det är enbart förfrågningar om en sådan relation som hon får? Hon attraherar ju till detta själv, det är ur denna kontext som modet kommer ifrån. Och det är också en typ av besatthet. För att den besatta mannen rev sönder sina kläder och sprang iväg i öknen.
Denna vecka ska vi leva under detta budskap. Uppmärksamma tillfällen då vi själva är besatta och ångrar oss i all ärlighet. Vi ber Kristus om att Han ska förbarma Sig över oss och lära oss att hålla oss från allt ont.
Ärkepräst Jevgenij Popitjenko (Ryska Ortodoxa Kyrkan)