”Är en sådan människa fri?”
…Den andliga världen, den högre hälften av människans väsen ha de fullkomligt förkastat, de ha bortstött den med verklig triumf, ja, med hat. Världen har proklamerat frihet, särskilt på senaste tiden, men vad se vi väl i denna deras frihet: endast träldom och självmord, ty världen säger:
“Du har behov, tillfredsställ dem alltså, ty du har samma rättigheter som de rikaste och förnämaste. Frukta icke för att tillfredsställa dem, utan gör behoven ännu större.”
Sådan är numera världens lära. Detta betrakta de som frihet. Men vad blir följden av denna rätt att öka sina behov? Bland de rika isolering och andligt självmord, och bland de fattiga avund och mord, ty rättigheter har man visserligen givit, men ännu har man inte anvisat några medel att tillfredsställa behoven.
Det försäkras att världen mer och mer skall sammansluta sig till ett allmänt brödraskap, därigenom att avstånden nu förminskas och tankarna överföras genom luften. Ack, tro inte på en sådan sammanslutning mellan människorna! Eftersom de anse att friheten består i oinskränkta begär och deras snabba tillfredsställande, fördärva de sin egen natur, ty de uppamma hos sig en mängd dumma och meningslösa önskningar, vanor och fullkomligt löjliga påfund. De leva endast för ömsesidig avund, för köttets lust och högmod. Att ha middagar, utfärder, ekipage, utmärkelser och tjänande slavar anses numera så nödvändigt att man offrar både liv, heder och människokärlek för att få tillfredsställa detta begär, ja, man tar livet av sig, om man icke kan tillfredsställa det. Hos dem som icke äro rika finna vi detsamma. Och de fattiga döva tills vidare sina otillfredsställda begär och sin avund med dryckenskap. Men snart skola de berusa sig med blod i stället för med brännvin – dit leder man dem.
Nu frågar jag er: är en sådan människa fri?
Fjodor Dostojevskij