Den högvördige Antonius den Store är ett av de största helgonen. Hans minnesdag är den 17 januari (30 januari enl. nya stilen). Här följer några intressanta och intrycksfulla fakta om honom.
1. Den helige Antonius – är grundaren av eremitklosterväsendet. Det är då munkar bor avskilt från varandra i grottor eller hyddor, såsom eremiter, men står under ledning av en abbot, tillika vägledare. Sådana kloster började sedermera kallas för ”Lavra” (ett ortodoxt munkkloster av första rang).
2. ”Sankt Antonius frestelse” av är en av Michelangelos mest kända målningar. Forskare anser, att detta är den första eller en av de första målningarna av den kände konstnären.
3. Hans högvördighet levde 105 år, och hade kvar sina tänder till de allra sista dagarna.
4. Han föreskrev för två av sina elever, vilka följt honom de senaste 15 åren, att begrava honom och inte för någon röja begravningsplatsen, för att undvika saliggörande.
5. Han levde för 1700 år sedan, var son till rika troende föräldrar, kopter. Han hade en syster, och efter sina föräldrars död lämnade Antonius henne för uppfostran bland fromma jungfrur.
6. Han bestämde att viga sig åt munklivet efter följande händelse. En gång gick Antonius in i kyrkan och hörde då prästen läsa Evangeliets ord: ”Vill du vara fullkomlig, så gå bort och sälj vad du äger och giv åt de fattiga; då skall du få en skatt i himmelen. Och kom sedan och följ mig” (Matt. 19:21).
Han fördelade all sin egendom bland invånarna i byn, drog sig tillbaka och började leva ett liv som asket under vägledning av en för oss okänd vägledare (”starets”).
7. År 305 bryter Antonius sin avskildhet för att organisera klosterliv för de eremiter, vilka bett honom om detta. De slog sig ned i närheten och strävade efter att upprepa hans gärning.
8. År 311 lämnade han sin avskildhet och kom till Alexandria för att stödja de kristna under kejsare Maximianus förföljelser. Där han visade sig på de farligaste platserna, var han ett levande exempel på mod och stärkte många.
9. Arianerna berättade för alla, att den helige Antonius instämde i deras lära, och genom detta drog de många kristna till sina led. Efter att ha hört talas om detta kom hans högvördighet år 350 till Alexandria och avslöjade offentligen arianernas irrlära. Den store asketens framträdande i världen samlade runt honom skaror av människor, törstande efter mirakel och helande. Kort efter sin återgång till öknen överlämnade den helige Antonius sin själ till Gud.
10. År 1070 grundade katolikerna Antoniusorden. Antoniterna hjälpte människor, vilka led av så kallad ”antoniuseld” (en allvarlig förgiftning av mjöldryga), och för detta insamlade de gåvor, under det att de väckte uppmärksamhet med stavar med klockor. Dessa klockor finns avmålade på ikoner med Antonius.
11. Antonius avbildas med ett T-format kors, som kallas för ”antoniuskors”. På ikonerna kan man även se lejon, i egenskap av ökenbo och symbol för mod. Och även svin, då antoniterna födde upp svin, och för detta tilläts dessa djur springa överallt i städerna, och ingen hindrade dem.
12. Det finns ett känt fall, då Herren visade sig för Antonius. Kristus visade sig, då Antonius föll ned i utmattning av kampen mot frestelser:
– Var befann Du dig, då jag kämpade så desperat? – utbrast Antonius.
– Jag stod osynlig bredvid dig, redo att inträda i striden, ifall du vore på väg att ge upp. Men du gav inte upp, och du vann.
Prästen Vladimir Panarin (Ryska Ortodoxa Kyrkan)