Detta är ett av de största helgonen – i Grekland vördas han liknande den helige biskopen Nikolai Undergöraren. Hans minne firas den 25 december (enl. nya stilen).
Denna artikel berättar om, varför den helige biskopen Spiridon ses som skyddshelgon för herdar, välgörenhetsstiftelser, fångar, fattiga och teologer.
1. Vallade får
Det vardande helgonet vallade får från ung ålder. När han tittade på naturen, beundrade han Skaparens storhet och tillbringade mycken tid i bön. Utöver detta strävade han att hjälpa dem, som var i nöd. För ett uppriktigt hjärta, goda gärningar och ständig kontemplation av Gud gav Herren det vardande helgonet stora andliga gåvor.
2. Hade ingen utbildning
Förvisso, han kunde läsa, visste att fira Liturgin och studera Bibeln. Men han behärskade inte oratoriska färdigheter. Han hade ingen hög utbildning. Följaktligen avråddes han från dispyt med en filosof, känd för sin vältalighet och som ställt sig på de arianska kättarnas sida. Detta hände vid det Första Ekumeniska rådet år 325 i Nicea. Biskop Spiridon tog ändå till orda och med några få meningar fick han den vise mannen att tystna. Efter ett par minuter medgav filosofen, att över helgonets läppar kommit en sådan kraft, med vilken dispyt inte är möjlig, och att han nu går över till Ortodox tro. Här är huvuddelen av det legendariska talet:
– En enda Gud finns, Som skapat himmel och jord och ur jorden skapat människan och ordnat allt annat, synligt och osynligt, genom Hans Ord och Hans Ande; och vi tror, att detta Ord är Guds Son och Gud, Som förbarmat sig över oss vilsegångna – föddes av Jungfrun, levde bland människor, led och dog för vår frälsning och uppstod och med Hans handling möjliggjorde hela mänsklighetens uppståndelse; vi väntar, att Han kommer och dömer oss alla i rättfärdig dom och ger till var och en efter dennes gärningar; vi tror, att Han är en enda varelse i Fadern, lika med Honom i makt och ära…
3. Fick en tegelsten att fatta eld
Då det vid detta Råd uppstod en dispyt kring Treenigheten (konsubstantiation) i Guds Son med Gud Fader och den Helige Ande, och som svar på ifrågasättande av detta, trädde den helige biskopen Spiridon fram och inför alla tryckte mot ett bränt lertegel. På ett ögonblick bröt en eldsflamma upp, vatten forsade ned, och i helgonets händer återfanns en bit lera. Efter vilket han sade:
– Här finns tre element, medan tegelstenen är en enda – så ock i den Heliga Treenigheten – Tre Personer, medan Gudomen är En Enda.
4. Vallade får till slutet av sitt liv
Efter att ha blivit biskop fortsatte den helige Spiridon att valla djur. Genom att uppföda får förtjänade han pengar, vilka han delade ut bland fattiga, ordnade måltider för fattiga, hjälpte änkor och föräldralösa barn.
5. Uppväckte de döda
I hans livsbeskrivning omnämns åtminstone tre människor, vilka han återuppväckt. I sin ungdom var han gift och det föddes till och med en dotter. Men inom kort dog hans fru. Dottern nådde vuxen ålder, men gick till Gud före sin far. Och redan innan kistan sänkts ned i jorden kom till helgonet fram en kvinna, vilken till hans dotter hade lämnat smycken i förvaring. Inte i stånd att hitta dem gick Spiridon fram till sin dotters kropp och frågade högt om platsen där guldet fanns. Hon vaknade till liv och berättade, var skatten ligger gömd. Hon lade sig återigen ned och övergav sin ande till Gud, efter att hon hade åhört:
– Sov nu, dotter min, tills Herren väcker dig vid tiden för den allmänna uppståndelsen.
Andra gången återuppväckte han en hednisk kvinnas odöpta spädbarn. Hon skrek av förtvivlan och höll sitt barn i famnen. När barnet återuppväckts och grät – av förvåning och glädje, så slutade mammans hjärta att slå och hon föll ned livlös. Den helige biskopen blev tvungen att återuppväcka även modern.
6. Gick på vattnet
En gång skyndade den helige biskopen till domstolen, för att försvara en förtalad, vilken hotades av dödsstraff. Framför sig hade han en flods kraftiga flöde. Helgonet läste en bön och gick så på vattnet, som om det vore torrmark. Domaren meddelades, vem som var på väg till honom och vad som hade hänt på vägen, och denne upphävde genast domen.
7. Ett hårt straff
Detta är den sorgligaste händelsen i helgonets liv. En man vände sig till den helige biskopen med ett missöde. Mannen hade inte varit hemma på över ett år och vid ankomsten funnit sin fru havande. Hon sökte på alla sätt bevisa, att barnet är den laglige makens. Den helige Spiridon, upprörd över en sådan lögn, sade, att hon inte kommer att kunna föda, förrän hon berättat sanningen, varefter han gick.
När tiden kom för att föda, så kunde kvinnan inte det och dog. Helgonet, som fick vetskap om detta, föll i gråt, ångrade sina ord och sade:
– Inte längre kommer jag att uttala domar över människor, ifall det av mig sagda inom kort kan gå i uppfyllelse.
8. Belönade tjuvarna
En gång bröt sig tjuvar in på gården och försökte stjäla ett lamm. Men en osynlig kraft band dem samman – jag tror, att det var en Guds ängel. De kunde inte sova under hela natten. När han hittade dem på morgonen, så befriade helgonet dem och skänkte dem ett lamm, för att de inte hade kunnat sova under hela natten. På så vis lärde han dem, att man kan erhålla lön genom ärligt arbete.
9. Förvandlade en orm till guld
En gång kom till helgonet en fattig man, som hotades till livet. För att rädda sig behövde han få låna spannmål. Men en rik bekant vägrade att ge honom spannmål utan säkerhet. Helgonet gick in i trädgården och gav den fattige mannen guld. Efter en lyckad skörd återgick så guldet till den helige Spiridon. Han tog med den fattige mannen till trädgården, lade guldet på en sten, bad en bön och detta förvandlades till en orm. Och till den fattige mannen sade biskopen:
– Nu vet du, Vem så generöst gav oss ett lån.
10. Den ende läkaren
Kejsare Konstantins redan vuxne son – Konstantius insjuknade allvarligt. Utan bot från läkarna började han gråtande be till Gud och fick i en dröm se en biskop, och någon röst sade, att enbart detta helgon kan bota honom. Tre gånger behövdes för den unge kejsaren att samla biskopar kring sig, innan han hittade Spiridon, som också botade honom.
11. Olja i oljelampan
En gång varseblev helgonet, hur under gudstjänsten oljelampan slocknade av brist på olja. Efter hans bedjande klagomål till Gud, så fylldes oljelampan av sig själv med olja.
12. Sjungande änglar
Och vid de tiderna hände det, att gudstjänsten pågår, men utan några människor i kyrkan. Helgonet avbröt dock inte gudstjänsten. Och när han började läsa litanior, tog sig en osynlig kör an att sjunga ”Herre, förbarma Dig” som svar på varje bedjan. Människor, som gick förbi kyrkan, förvånades över skönheten i sången, men då de tittade in genom fönstret såg de ingen förutom den helige Spiridon.
Präst Vladimir Panarin (Ryska Ortodoxa Kyrkan)