… Om man tillintetgjorde mänsklighetens tro på sin odödlighet, så skulle inte bara kärleken utan även all annan levande kraft till det jordiska livets fortsättande utsina. Men inte nog med det: sedan skulle ingenting vara omoraliskt, allt skulle vara tillåtet.
* * *
Ty I skolen veta, mina käre, att var och en av oss har skuld för allt och alla på jorden, icke blott i den allmänna världsskulden utan envar enskild för alla människor och för varje enskild människa här på jorden. Detta medvetande är kronan på munkens väg och för varje annan människa på jorden.
* * *
Beklagligtvis är sanningen nästan aldrig skarpsinnig…
* * *
Skönhet är·något hemskt och farligt! Den är hemsk därför att den är odefinierbar, och definiera den kan man inte, därför att Gud har skapat idel gåtor. Här möts stränderna, här lever alla motsatser tillsammans. Ser du, jag är mycket obildad, men jag har tänkt mycket på det här. Det finns fruktansvärt många hemligheter! Och det är alltför många gåtor, som tynger människan på jorden. Det gäller att lösa dem så gott man kan och se till att man kommer torrskodd i land. Skönheten! Jag kan inte tåla när en man, och därtill en man med ädelt hjärta och upphöjt förstånd, börjar med Madonnaidealet för att sluta med Sodomsidealet. Men ännu fruktansvärdare är det, då den som bär Sodomsidealet i sitt hjärta inte förnekar Madonnaidealet, utan hans hjärta tvärtom till och med brinner för det idealet, det brinner sannerligen som i de unga skuldfria åren. Nej, människan är vidhjärtad, alltför vidhjärtad, jag skulle vilja göra henne trängre. Fan vet för resten hurdan hon är! Det som tycks som en skam för förståndet kan ofta vara skönhet för hjärtat. Finns då skönhet i Sodom? Tro mig, för det stora flertalet människor finns den just där – visste du den hemligheten? Det förfärliga är att skönheten inte bara är något farligt utan också något hemlighetsfullt. Här kämpar djävulen med Gud, och slagfältet är människohjärtat.
* * *
Det är just detta som är det förfärliga med oss, att sådana hemska saker nästan upphört att vara förfärliga för oss! Se, det är över detta som vi böra förfäras, att vi vant oss vid dylikt, men icke över en enastående missgärning av en eller annan individ. Och var ligga orsakerna till vår likgiltighet, till vårt på sin höjd ljumma intresse för dylika saker, till sådana tidens tecken som förutspå oss en föga avundsvärd framtid? Ligga de i vår cynism, i ett förtidigt försvagande av förståndet och fantasin hos vårt ännu så unga, men dock i förtid åldrade samhälle? Kanske i våra i sina grundvalar skakade moraliska principer? Eller kanske slutligen i att dessa moraliska principer kanske inte alls finnas hos oss?
* * *
Ni skall veta att det finns ingenting högre och starkare och sundare och nyttigare framdeles i livet än något vackert minne, särskilt från barndomen, från föräldrahemmet. Man talar mycket med er om er uppfostran, men ett sådant där vackert, heligt minne, bevarat från barndomen, är kanske den allra bästa uppfostran. Om en människa kan ta med sig många sådana minnen ut i livet, så är hon räddad för hela livet. Och om också bara ett enda vackert minne stannar kvar i vårt hjärta, så kan redan detta en gång bli till räddning för oss.
Fjodor Dostojevskij (Gyllene citat) BRÖDERNA KARAMASOV (1879 – 1880)
