Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Det viktigaste i livet är att nitälska om ömsesidig kärlek och att inte döma någon. Var och en kommer att inför Gud få svara för sig själv, medan du bör akta på dig själv. Sky vreden.
+ + +
Se icke på andras synder och var icke fientlig mot den som syndar, varken till det inre eller till det yttre. I stället skall du se till dina egna synder och nitiskt ångra dem, i det du verkligen anser dig vara den sämste av alla.
+ + +
Högmod gentemot människorna rör även Skaparen. Våga därför icke säga saker som: Jag tycker inte om den människans uppsyn; trots allt kan han vara en bra människa. Detta djävulska hat till Guds skapelse är djävulskt fördärv. Minns att varje människa är Guds avbild, och att all hennes härlighet finns i hennes hjärta. Människan ser till en annan människas anlete. Gud ser hjärtat.
+ + +
Hys inte ondska mot någon i ditt hjärta, vad orsaken än kan vara. Förakta icke någon, vilken anledningen än må vara. ”Varen framför allt uthålliga i eder kärlek till varandra, ty kärleken överskyler en myckenhet av synder” (1 Petr 4:8).
+ + +
Om du vill vara verkligt ödmjuk bör du anse dig vara sämre än alla andra – ty dagligen och stundligen kränker du Herrens lag och därmed Herren själv.
+ + +
Du bör ofta komma ihåg att det onda finns inom dig och icke hos andra människor. Genom en sådan övertygelse, som är alldeles sann, kommer du att bevara dig för en myckenhet av synder och lidelser. Vår olycka består ofta i att vi tillskriver vår ondska någon annan.
+ + +
Gud är långmodig och barmhärtig mot dig, detta upplever du många gånger dagligen. Var även du långmodig och barmhärtig mot dina bröder, i det du uppfyller apostelns ord som om kärleken framför allt säger sålunda: Kärleken är tålig och mild (1 Kor 13 :4). Du önskar att Gud skall förljuva ditt liv med Sin kärlek, förljuva även du nästans hjärta med en ömsint kärlek och ett vänligt sätt.
+ + +
Var så mycket som möjligt mild, ödmjuk och enkel i ditt sätt mot alla, i det du uppriktigt anser dig stå själsligen lägre än alla andra, det vill säga är syndigare och svagare än alla andra. Du bör säga att du är den främste bland syndare. Högmod leder till uppblåsthet och till ett kallt och falskt sätt mot dem som står lägre än vi i rang eller mot dem av vilka vi önskar oss någon nytta.
+ + +
Bli inte irriterad mot dem som syndar, hys inga lidelser mot dem som förorättar dig. Så vanligt det är att vi märker allsköns synder hos nästan och förtalar honom. Inför Gud kommer var och en att få svara för sig själv, var och en har ett samvete, var och en hör Guds ord och känner till Guds vilja, antingen ur böcker eller ur samtal med andra. I synnerhet bör du inte se illvilligt på synder som de begår vilka är äldre än du, du har inte med dem att göra. “Om någon står eller faller, det kommer allenast hans egen herre vid” (Rom 14:4). Du åter bör rätta till dina egna synder och förbättra ditt eget hjärta.
+ + +
Man bör förakta själva synderna, men icke förakta nästan som begår dem efter djävulens ingivelse, efter sin svaghet eller vana. Nästan bör man beklaga, bringa honom med kärlek till förnuft, så som man skulle göra med någon som glömmer sig eller är sjuk eller är fånge, är sin synds träl. Vår vrede och vårt förakt mot nästan som syndar ökar endast hans sjukdom och glömska, hans andliga fångenskap. Vi minskar icke denna därmed och vi själva blir såsom vansinniga och sjuka, våra egna lidelsers och djävulens fångar – ty djävulen är skulden till allt detta.
+ + +
Allt är ett töcken utom den sanna kärleken. Om din broder har varit kall, fräck eller ondskefull mot dig – säg då att detta är djävulens töcken. Men detta är sanningen: jag älskar min broder hurdant det än vara månde. Jag vill inte se den ondska i honom som är djävulens töcken och som finns även i mig – jag är skonsam inför hans brister därför att de även finns i mig; vi bär båda på samma syndiga natur. Men glöm ej att Guds Lamm finns, som har tagit på sig alla världens synder. Vem är då du som dömer nästan för hans synder, brister och laster? ”Om han står eller faller, det kommer allenast hans herre vid” (Rom 14:4). Du, åter, bör för den kristna kärlekens skull på alla sätt vara skonsam inför din nästas brister, läka det onda i honom, läka hans hjärtas svaghet (all kyla, all lidelse är en svaghet) med hjälp av kärlek, vänlighet, mildhet och ödmjukhet, vilket du ju även önskar dig av andra, när du själv faller i dylik svaghet. Ty vem är icke utsatt för svaghet? Vem skonar den allonde fienden? – Herre, slå sönder i oss alla fiendens anslag.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.