Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Fåfängligt är vårt liv, det vill säga vårt livs dagar förgår fåfängligt, i onödan, förgäves och till ingen nytta. Vi tänker ständigt på det jordiska och vardagliga, och tänker föga på evigheten. Vi föreställer oss icke den kommande fruktansvärda domen, den kommande pinan och den kommande saligheten, vilka blir utan ände. Vi lever alla i ett slags andlig dimma. Köttet och köttets lidelser har fått makt över oss. Anden är förtryckt och kvävd.
+ + +
Vårt liv är en barnslig lek, bara inte en oskyldig sådan utan en syndig, ty trots att vi har ett fast förnuft och känner till vårt livs mål, är vi vårdslösa inför detta mål och sysslar med sådana mål, som är tomma och värdelösa. Sålunda är vårt liv ett oförlåtligt, barnsligt spel: vi roar oss med mat och dryck, i det vi frossar i stället för att bara använda sådant för att ge kroppen nödvändig näring och uppehålla det kroppsliga livet. Vi roar oss med kläder, i stället för att anständigt skyla vår kropp mot elementens inverkan. Vi roar oss med våra bostäder, med mängden av föremål i dem, i det vi pryder dem rikt och utsökt. Vi roar oss med våra själars gåvor, förståndet, fantasin och ordet, i det vi enbart använder dem till att tjäna synden och denna världs fåfänglighet, enbart till att tjäna det jordiska och förgängliga. Vi roar oss med vår kunskap om världens fåfänglighet och förslösar dyrbar tid till att erhålla sådan. Vem kan tillräckligt beskriva och begråta vårt elände, vår enorma fåfänglighet, den stora olycka i vilken vi självmant kastar oss? Ve oss, ve oss, som kallar oss med Kristi namn men inte äger ett uns av Kristi ande inom oss! Ve oss, som inte äger kristen tro och förtröstan och kristen kärlek! Ve oss, som har fattat kärlek till denna tidsålder som är tillgjord och förgänglig och försummar den andra tidsålderns arv, vilket följer efter den förgängliga kroppens död, efter detta vårt kötts töcken!
+ + +
Vår tids falska upplysning fjärmar oss från det sanna Ljuset som lyser över alla människor som kommer till världen, i stället för att närma oss till det. Utan Kristus är all bildning fåfänglighet.
+ + +
De skriver, de skriver och de skriver …, vad allt skriver inte under sin litterära och vittra verksamhet den värdslige författaren, journalisten eller essäskrivaren! Men han säger aldrig ett ord om Gud, om Frälsaren Jesus Kristus, om Kyrkan, om gudstjänsten, om vårt kötts uppståndelse, om domen och livet efter döden. Man säger att det inte är deras område eller deras kallelse. Vi är komna av världen och talar om världen, och därför lyssnar världen på oss, men om vi kommer och talar om Gud, kommer man kanske inte ens att läsa oss. På så sätt är världens litteratur helt främmande för kristen tanke, den till och med blygs för Kristi anda.
+ + +
Vilken fåfänglighet, vilka tomma drömmar upptar inte mycket ofta många av oss framför de högsta och viktigaste trosföremålen, inför det högsta och mest heliga! En människa står inför en ikon av Herren, av Guds Moder, eller av ett helgon, hemma eller i kyrkan, och i stället för bön, i stället för att ägna tid åt detta på denna plats där all världslig omsorg bör läggas åt sidan, räknar han på sina utgifter och tillgångar, eller tänker ont om nästan i det han förstorar upp nästans svagheter och lidelser, misstänker nästan, avundas honom och dömer honom, eller, om det är i kyrkan, tittar på deras ansikten som står nära honom, på hur de är klädda, om någon är vacker eller inte, eller också gör upp planer om hur han skall tillbringa dagen, vart han skall gå och dylikt. Och hur ofta händer icke detta när Eukaristins högsta, överhimmelska mysterium äger rum, varvid vi bör vara helt upptagna av Gud, helt upptagna av tankar kring det försoningens mysterium som sker för vår skull – försoningen från synd, evig förbannelse och död, mysteriet i vilket vi blir gudalika i Herren Jesus Kristus. Så futtiga vi har blivit, så fåfängliga – och varför? Därför att vi är ouppmärksamma och vårdslösa inför vår frälsning och hyser böjelse för det som hör tiden till, på grund av vår svaga tro eller bristen på tro på evigheten.
+ + +
Här har vi dagens kristna hedendom: stolthet, ärelystnad, jordisk njutning, glupskhet, vinningslystnad och otukt. Detta har helt vänt våra ögon och hjärtan från Gud och det himmelska fäderneslandet och naglat fast dem vid jorden. Detta har tagit ifrån oss kärleken till nästan och väpnat oss mot varandra. O, ve oss, ve!
+ + +
Vårt jordiska liv består av ständig väntan på att Gud skall kalla oss från detta livet till ett annat. Vi tillhör inte oss själva, vi är Guds trälar, som kyrkan så underbart kallar oss*, och trälar bör varje stund vänta sig att deras Herre skall kalla på dem. Men hur gör vi! Vi har helt glömt att vi är Guds trälar, vi tror att vi tillhör oss själva, och inrättar vårt liv inte efter Guds bud utan efter vår egen vilja: Som vi vill ha det, så lever vi. Och på grund av detta är vårt liv uppfyllt av otaliga synder. Titta på en människas liv och se, att allt i det är “fåfängligheters fåfänglighet” (Pred 1:2).
*Den ortodoxa kyrkan använder uttrycket ”Guds träl” i stället för ”Guds tjänare”.
+ + +
Vad kommer att hända med oss i den andra världen när allt som smickrade oss i denna världen – rikedom och ära, mat och dryck, kläder, vackert prydda hem och alla tilltalande ting – vad kommer att hända, säger jag, när allt detta berövas oss, när allt detta bara blir som en dröm för oss, och när man i stället av oss kommer att kräva gärningar av tro och dygd, återhållsamhetens, renhetens, mildhetens, ödmjukhetens, barmhärtighetens, tålamodets, lydnadens gärningar och andra liknande dem?
+ + +
Stå över denna förgängliga, fåfängliga och snart försvinnande världs lidelser.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.