Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Vad beror det på att ett enda ont ord, ett ord av förtal, gör det mest obehagliga intryck på oss och skakar oss ända in i själen, medan å andra sidan, tusentals goda ord, som till exempel om Gud och Hans verk i världen, alls inte når hjärtat och försvinner ut i tomma luften? – Djävulen kommer och bär bort det ord som har blivit sått i människornas hjärtan, och han sår och låter i våra hjärtan växa frön av ondska. Han avstår inte ett enda tillfälle att i oss plantera fiendskap och avund emot nästan.
+ + +
Synden tillsluter hjärtats öga. Tjuven, den liderlige, den girige, frossaren, drinkaren, alla dessa tror att de kan hålla sina lidelser hemliga. “Jag är naken, därför gömde jag mig” (Gen 3:10). Så talar i sina synder varje syndare, som döljer sig för den allestädes närvarande Guden. Men Gud ser och dömer.
+ + +
Kom ihåg att Guds lag om sedlighet oavlåtligen är verksam i världen. Enligt denna belönas inom en människa allt gott, medan allt ont bestraffas. Det onda åtföljs av sorg och hjärtats trångmål medan det goda åtföljs av frid, glädje och ett vidgat hjärta. Denna lag är oföränderlig: den är den oföränderlige, allhelige, rättfärdige, allvise och evige Gudens lag. De som gör gott eller uppfyller denna moraliska eller evangeliska lag (även den är en moralisk lag, bara en fullkomlig sådan) kommer utan tvivel att belönas med evigt liv, medan de som bryter mot denna lag och inte ångrar sina brott kommer att bestraffas med eviga kval.
+ + +
Allt kroppsligt som vi ser kommer att förruttna: föda, kläder – allt. Vi ser att även alla synder får själen och kroppen att förruttna. Detta bör i oss föda hoppet på det som icke har någon förruttnelse och aldrig förgås.
+ + +
Övermättnaden stjäl tro och gudsfruktan ur hjärtat. Den övermätte känner icke i sitt hjärta Guds närvaro. Han är fjärran från hjärtats varma bön.
+ + +
Girighet föröder kärleken och inplanterar hat till den som erhåller eller rövar vår egendom. Själens givmildhet däremot leder oss till att älska dem vi ger till. Dock leder ofrivillig givmildhet till avoghet. Girigheten kommer från djävulen, medan givmildheten kommer av Gud. Han är alla goda gåvors Fader. All kärlek till tingen är av djävulen. Att försmå och förakta tingen och vara likgiltig för dem på grund av kärleken till Gud – detta är av Gud.
+ + +
Min dagliga och största olycka är synderna som sårar mitt hjärta och gnager det. Men mot denna olycka finns den daglige store Förlossaren och Frälsaren Jesus Kristus. Dagligen utövar Han osynligt och nådigt Sina välgärningar mot mig. Syndarna är att beklaga! Lär känna denne Frälsare som jag känner Honom, genom Hans nåd och Hans gåvor.
+ + +
För att ärva det eviga livet och umgänget med de heliga, är det nödvändigt att förbereda sig för detta umgänge, att två sig ifrån syndens ondska, att rena sig, att befästas i dygden, för att kunna vara lik invånarna i det Himmelska Fäderneslandet och dess Överhuvud och Hövding, den kommande tidsålderns Fader – Kristus.
+ + +
När Gud slår vår kropp med sjukdomar, förintar Han den gamla syndiga och köttsliga människan, för att ge kraft år den nya människa som de kroppsliga kedjorna har gjort kraftlös. Dessa kedjor är: frosseri, lättja, förströelser och olika lustar. ‘När jag är svag, då är jag stark” (2 Kor 12:10). Man bör ta emot sjukdomar med tacksamhet.
+ + +
Sorger är stora läromästare, vilka visar oss våra svagheter, lidelser och nödvändigheten av ånger. Sorgerna renar själen, som nyktrar till som efter en berusning, de tillför själen nåd, de mjukar upp hjärtat, de ingjuter avsky inför synden och befäster själen i tro, förtröstan och dygd.
+ + +
Från vilken svår böld, från vilket dödligt sår, från vilken syndens mördande andedräkt har icke vår himmelske Läkare, Herren Jesus Kristus kommit för att frälsa oss! Vem kan tillfullo förstå detta? Ingen. Endast delvis, i kraft av sin erfarenhet ser vissa av oss hur djup den avgrund är i vilken människan har fallit genom synden – all vår kraftlöshet inför det goda och all den styrka som det onda och synden, som bor i våra hjärtan, har. Men även detta kan vi endast se genom Guds nåd som upplyser våra förmörkade hjärtan. Människans naturliga förstånd ser icke detta, och kan därför icke se och känna sitt behov av bättring eller ha kraft till denna bättring och förnyelse.
+ + +
Andens sjukdomar kan man endast läka genom att icke ägna dem någon uppmärksamhet och icke vara det minsta eftergiven mot dem, men i stället genast slå ner dem. Om du har gripits av högmod, må du snarast ödmjuka dig i stoftet. Om du har gripits av girighet, bör du snarast visa dig givmild. Om du har gripits av penningbegär, bör du snarast berömma armodet och söka det. Om du har gripits av någon annan sjukdom, bör du inte uppmuntra den, inte värma den vid ditt bröst, utan slå och korsfästa den.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.