Det är ofta inte accepterat att prata öppet om detta ämne i samhället eller inom familjen, men det betyder inte att problem och svåra konsekvenser inte existerar. Vi pratar om aborter.
Varje år är det ett stort antal barn som aldrig får födas, eftersom deras föräldrar ”inte var redo för den här nyheten” – det var för tidigt eller för sent för att få barn, det finns ingen möjlighet, ingen kärlek och önskan att bilda familj, eller – ”jag vill leva för mig själv”.
Botens och ångerns förbönsgudstjänst för de ofödda barnen
Prästen vet, som ingen annan, att allt efter som åren går så växer insikten om vad som skedde genom aborten, och framför allt kvinnorna (männen är mindre medvetna om sin delaktighet i denna synd) kommer till kyrkan för att få lättnad och tröst genom bikten.
De kommer med sin ensamhet, sin andliga ångest, sin hjärtesorg och sina tårar för det ofödda barnet, vars liv de själva avslutat. Många har varken fått barn eller barnbarn. Några rättfärdigar sig själva, medan andra ångrar sig och känner förtvivlan. De kan inte längre förändra något nu, men tillsammans med prästen kan de under bön stå inför Gud, och be Gud och sitt ofödda barn om förlåtelse. Att på detta sätt få uttrycka smärtan över den abort man varit medskyldig till är så viktigt!
Till denna förbönsgudstjänst kommer även de som personligen aldrig har begått abortsynden, men som ändå stödde beslutet. Likaså kommer de som vill be för sina vänner eller nära och kära som redan har gått bort och som var involverade i aborten. Mödrar som upplevt missfall och utomkvedshavandeskap kommer också till denna botens och ångerns förbönsgudstjänst. De behöver också bönestöd.
Botgöringens bön är en andlig hjälp:
– för de kvinnor som i det förflutna avbröt sin graviditet, ångrar sin synd och lever med smärta för den begångna handlingen och förlusten.
– för de män som skickade en kvinna till abort (mord) genom att överge sitt eget barn.
– för de som tidigare arbetade som läkare och medicinsk personal på abortkliniker.
– för de som på grund av okunskap och otro pressade sina släktingar och bekanta att genomföra en abort.
Ärkepräst Jevgenij Popitjenko (Ryska Ortodoxa Kyrkan)