Den helige rättfärdige Johannes av Kronstadt (Ryska Ortodoxa Kyrkan)
”Mitt liv i Kristus” – ett urval andliga råd
Herre! Ditt namn är Kärleken, förkasta då icke mig, vilsegångna människa. Ditt namn är Kraft: styrk mig som försmäktar och faller. Ditt namn är Ljus: upplys min själ som är förmörkad av världsliga lidelser. Ditt namn är Frid: giv mig frid i min rastlösa själ. Ditt namn är Nåd: sluta aldrig att benåda mig.
+ + +
Herre! Må mitt hjärta fästa sig vid Dig Allena och inte fästa sig vid något jordiskt. Ty om det fäster sig vid något jordiskt så är däri sorg, trångmål och plågor. Må intet jordiskt vara kärt för mitt hjärta, utan må jag hålla Herren allena dyrbarare än allt annat, så även allt som är himmelskt och min odödliga själ, som är danad efter Hans avbild, som är förnuftig och Guds läppars fria andedräkt. Må det icke finnas några jordiska beläten för hjärtat: pengar, mat, kläder, ämbeten, ärebetygelser och dylikt. Man bör nyttja den enklaste och minst välsmakande mat för att hjärtat icke må fästa sig vid den, och man bör använda små mängder – bara för att styrka sig.
+ + +
Jag har en Lärare, som ger mig liv: varje ord Han sagt är ett livets ord och är således sanning. På Honom tror jag i allt, och allt jag hör, som står i motsatsförhållande till Hans ord – i mina tankar, i hjärtat, eller från andra människor – tror jag icke och anser vara lögn och dödligt för själen.
+ + +
Tala och gör all sanning – utan tvivel, modigt, fast och beslutsamt. Undvik tvivel, rädsla, tröghet och obeslutsamhet. “Ty Gud har icke givit oss en försagdhetens ande, utan en kraftens och kärlekens… ande” (Tim 1:7). Vår Herre är kraftens Herre.
+ + +
Var så övertygad om att Herren är dig nära, att du, när du ber, må känna att du rör vid Honom inte bara med din tanke och ditt hjärta, utan även med dina läppar. ”Ordet är dig nära, i din mun och i ditt hjärta” (Rom 10:8). Detta är sagt om Gud.
+ + +
Bevara på allt sätt hjärtats enkelhet, trons enkelhet, hoppets, kärlekens, mildhetens, ödmjukhetens och saktmodets enkelhet. Allt gott kommer från Gud, och i Gud finns allt som är gott för oss: därav kommer enkelheten i tron, hoppet och kärleken.
+ + +
”Tillkomme Ditt rike”, det vill säga, må Du fullkomligt regera i våra hjärtan.
+ + +
Är Jag icke allt för dig, Jag, Fadern och Sonen och den Helige Ande – din Gud, ditt liv, din frid, din glädje och sällhet? Din rikedom, din mat och dryck, din klädnad, ditt allt? Vad är det då du fäster dig vid? Fäster du dig vid stoft? Vad är det du undanhåller mig genom att undanhålla det för din nästa? Är det stoftet? För Mig, Som har skapat allt, för Mig, som kan förvandla jord och stenar till bröd och låta vatten komma ur klippan? Var alltid med Mig och i Mig och du kommer alltid att ha frid och vara glad. Har någonsin din förtröstan på Mig kommit på skam? Har Jag då icke alltid givit dig ro och liv?
+ + +
Se, Herren har skapat mig, han har fört mig ur ickevarat till att vara, han har upprest mig, fallne, genom Sina lidanden och Sin död. Han har renat mig, syndige, och gjort mig till Sin son. Han har lovat mig det eviga goda till arvedel. Han upplyser mig med Sitt Evangeliums ljus. Faderligt bestraffar och benådar Han mig, Han låter solen lysa över mig, Han ger mig dagligen mat och dryck. Och ännu mera: Han ger mig den allraljuvaste och livgivande föda: Sin Lekamen och Sitt Blod. Han ger mig hälsa. Vad skall jag ge Honom för detta? Vad kan jag ge? Jag kan icke ge honom något, utom att möjligen i mån av min kraft vara Honom trogen genom att uppfylla Hans bud och genom att outtröttligt och fast stå emot synden och djävulen.
+ + +
Herre, Urbilden drar till Sig avbilderna och tar sin boning i dem. Så bör också de som är skapade efter Din avbild med all kärlek och allt nit sträva mot sin Urbild och fästa sig därvid. Men se, vårt kött är girigt och vällustigt, välmående och trögt och drar oss bort från Dig. Vad vi behöver är fasta och återhållsamhet, men vi är lidelsefullt fästa vid maten. Befäst oss i återhållsamhet!
+ + +
Jag bör alltid komma ihåg att mitt förhållande till Gud är skapelsens till sin Skapare, avbildens till Urbilden, barnets till Fadern, dens som frälses till sin Frälsare, dens som får emotta välgärningar till sin Välgörare, dens som står under lagen till Laggivaren, den trolovades till sin Brudgum, medlemmens och medborgarens i den himmelska staden till dess Överhuvud, dens som väntar på den kommande tidsåldern till denna tidsålders Fader, den åtalades till Domaren.
+ + +
Så ofta vi hädar Gudomen genom att vår själ är oren, förmörkad och ond! Och tvärtom, hur prisar icke en människa som har ett saligt tillstånd i själen Fadern och Sonen och den Helige Ande, Tröstaren.
Källförteckningen
”Livet i Kristus” Ett urval andliga råd ur fader Johannes dagbok ”Mitt liv i Kristus”·
Översättning – Gabriella Oxenstierna; Inledning – Matias Norström
Åsak, Sahlin & Dahlström AB, 1989.