Kära bröder och systrar, i dag hörde vi en liknelse om den rike mannen och Lasarus. Ni känner väl till den, men jag skulle vilja fästa er uppmärksamhet på några punkter.
För det första, kallas den fattige Lasarus vid namn, men inte den rike mannen. Det är ett tecken, då de rättfärdigas namn är skrivna i livets bok, som det står i Apokalypsen, och det symboliserar evigt liv med Herren. Som Han själv sa: ” glädjens över att edra namn äro skrivna i himmelen” (Luk. 10:20). De ogudaktigas namn kommer inte att nedtecknas, de är inte värda att nämnas vid namn, och deras öde är fruktansvärt, som aposteln Johannes vittnar om: ” Och om någon icke fanns skriven i livets bok, så blev han kastad i den brinnande sjön”. (Upp. 20:15).
Senare i liknelsen ser vi en rik man som befinner sig i helvetets plågor. När han ser den fattige mannen som brukade vara vid hans port, ligga bredvid Abraham, vänder han sig till Gamla testamentets patriark och ber honom att skicka Lasarus till sig. När den rike mannen får veta att detta inte är möjligt, ber han att Lasarus ska sändas till jorden för att predika för den rike mannens bröder, så att de kan ångra sig och vända sig bort från syndens väg. Även här blir han avvisad.
Jag har träffat människor som sagt: “Se, den här rike mannen omvände sig i helvetet!” I själva verket visar liknelsen raka motsatsen. Den visar egenskaper hos den rike mans själ som ledde honom till helvetet. Det är inte bara det att han var rik, det är inte bara det att rikedom ensam förstör eller räddar. Det är inte bara för att han var obarmhärtig och likgiltig för den fattige mannens lidande, utan också för hans högmod. Till och med när han är i helvetet och förstår vart det liv som han valde fört honom, vågar han fortfarande argumentera mot Abraham själv. När den rike mannen får höra ett svar som inte passar honom, svarar han och säger: “Nej” och förklarar vad som är rätt sak att göra, som om han visste bättre än fader Abraham! Han uppfattar sig själv som en större auktoritet.
Detta är också delvis svar på frågan om varför syndare inte bara kan komma till himlen sina val till trots. Bortsett det faktum att paradiset är Herren Jesus Kristus själv, och att han inte tvingar sig på någon med våld, förstår vi dessutom att om människor med en sådan sinnesstämning som denne rike man skulle befinna sig i paradiset, skulle de ta med sig sina “värdefulla instruktioner”, dispyter, käbbel och börja försöka att styra där. Kan ni föreställa er, han försöker fortfarande styra från helvetet och till och med tala om för Abraham vart han ska skicka Lasarus. Han antar att Lasarus fortfarande är i hans tjänst, och ska komma och ge honom något att dricka, och så vidare, vad skulle då sådana människor göra med himlen om de fördes dit? Kort sagt, de skulle förvandla himlen till helvetet.
Det finns ytterligare en punkt som avslöjar sinnestillståndet hos denna olyckliga person. Vad har den rike mannens två önskningar till Abraham gemensamt? Båda går ut på att ta bort Lasarus från Abrahams närhet under en eller annan förevändning. Det är den rike mannens baktanke och detta är ett uttryck för hans andra syndiga passion – avundsjuka. Åsynen av den lycklige fattige mannen, som förut hade suttit i gyttjan vid hans port, plågade honom mer än lågorna.
Så låt oss undvika kärlekslöshet, högmod, avundsjuka, allt det som har fört den rike mannen till en plats där han inte ville vara och där ingen av oss vill vara.
En viktig lärdom finns också i patriarken Abrahams avslutande ord. När den rike mannen från helvetet försöker att lära honom hur han ska frälsa sina bröder, säger han att om de ser den uppståndne Lasarus, kommer de att ångra sig, svarar Abraham att de har den Heliga Skrift, och om de inte lyssnar till Mose och profeterna, som de själva erkänner som helgon, skulle de inte tro ens om någon av de döda uppstod. Så stort är värdet av den Heliga Skrift för vår frälsning. Vi bör därför inte försumma Skrifterna, utan lära av dem. Efter döden kan ingenting förändras, vilket den här liknelsen visar. Låt oss därför dra nytta av de år som Herren har gett oss till omvändelse och förbättring av våra liv.
Präst Georgij Maksimov (Ryska Ortodoxa Kyrkan)