Frågan är inte fåfänglig. Det stämmer att om en person endast ser sig själv som en syndare då begränsar det hjärtat, sorg tar över, och av sådant missmod blir man oförmögen att tjäna Gud med glädje. Men vi kan inte heller se oss själva som rättfärdiga, eftersom det sägs i Skrifterna: “… Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud” (Rom. 3:23). Vi bör alla se oss själva som förlåtna syndare, som helt och hållet lägger vårt frälsnings hopp på Kristus. På så sätt faller vi inte i missmod (från våra synders mängd), eller högmod (från en känsla av falsk fromhet). Det är sagt: ”Likväl är det icke så med nådegåvan, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de många hava blivit döden underlagda, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd – vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus – blivit på ett överflödande sätt de många beskärd ” (Rom. 5:15). – Förresten så betyder ordet nåd: “något som skänks fritt och villkorslöst”. Det är alltså en gåva. Continue reading “Hur bör man se sig själv: som en syndare eller som rättfärdig?”