Frågan är inte fåfänglig. Det stämmer att om en person endast ser sig själv som en syndare då begränsar det hjärtat, sorg tar över, och av sådant missmod blir man oförmögen att tjäna Gud med glädje. Men vi kan inte heller se oss själva som rättfärdiga, eftersom det sägs i Skrifterna: “… Alla hava ju syndat och äro i saknad av härligheten från Gud” (Rom. 3:23). Vi bör alla se oss själva som förlåtna syndare, som helt och hållet lägger vårt frälsnings hopp på Kristus. På så sätt faller vi inte i missmod (från våra synders mängd), eller högmod (från en känsla av falsk fromhet). Det är sagt: ”Likväl är det icke så med nådegåvan, som det var med syndafallet. Ty om genom en endas fall de många hava blivit döden underlagda, så har ännu mycket mer Guds nåd och gåvan i och genom nåd – vilken, också den, är kommen genom en enda människa, Jesus Kristus – blivit på ett överflödande sätt de många beskärd ” (Rom. 5:15). – Förresten så betyder ordet nåd: “något som skänks fritt och villkorslöst”. Det är alltså en gåva.
Vad ska man göra om synder upprepas?
Den ärevördige Johannes av Klimacos lärde: “Bli inte förvånad över att du faller dagligen; ge inte upp, utan stå modigt, och sannerligen kommer ängeln som vakar över dig hedra ditt tålamod.” Och i Skrifterna sägs det: ”Ty den rättfärdige faller sju gånger och står åter upp; men de ogudaktiga störta över ända olyckan” (Ords 24:16). Varför kallas den som faller här för rättfärdig? För att hans rättfärdighet inte ligger i gärningar, men i hans tro. Och det viktigaste! Varje gång han faller, känner han längtan att resa sig. Om en sådan längtan inte lämnar er, betyder det att ni är på väg mot omvändelse.
Ni frågar: “Vad ska man göra om synder upprepas?” Man får inte falla i förtvivlan och missmod. Man måste kämpa! Och Gud, som ser din inställning till synden, kommer hjälpa dig att övervinna den. Det är viktigt att förstå att ni inte kan hantera alla synder på en gång. Man måste förstå vad sin största synd är, och påbörja en oförsonlig kamp mot den.
Även om ni förlorar denna kamp och er synd återigen övermannar er, ska ni ändå aldrig acceptera synden, men förakta den, hata den, och Gud kommer ta hand om resten…
Det viktigaste är att inte falla i förtvivlan. Och tappa inte tålamod, som vi läste hos den ärevördige Johannes av Klimacos: “Bli inte förvånad över att du faller dagligen; ge inte upp, utan stå modigt, och sannerligen kommer ängeln som vakar över dig hedra ditt tålamod.”
“Tålamod” i detta fall betyder inte samtycke med synden, utan tvärtom, dess fullständiga avvisande och en intensiv och utmattande kamp emot den.
Ärkepräst Oleg Stenyaev (Ryska Ortodoxa Kyrkan)