SVAR: Att det är dåligt. Jag minns när jag ansökte till prästseminariet, att under läkarundersökningen så kontrollerades det att vi inte hade några tatueringar. Alla som hade sådana fick problem att bli antagna, och nästan ingen som var tatuerad blev antagen.
”I skolen icke göra något märke på eder kropp för någon död, ej heller bränna in skrifttecken på eder. Jag är HERREN.” (3 Mos. 19:28) (Som du själv kan se ger Bibeln oss kunskap om allt.)
I Femte Moseboken åtföljs ett sådant förbud av ett förtydligande: “ty du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud, och dig har Herren utvalt till att vara hans egendomsfolk framför alla andra folk på jorden.” (5 Mos. 14:2). Med andra ord ska vi inte handla så oförskämt mot vår kropp, eftersom den liksom vår själ är Guds egendom. och som Han, i egenskap av dess Skapare, har rätt till. Om Herren hade velat att vi skulle ha ord och bilder på vår kropp, så skulle vi ha fötts med sådana. Men detta är inte Herrens vilja.
Jag anser att de som har tatuerat sig bör ångra sig, eftersom det är en synd både mot den egna kroppen och mot helighetsprincipen. Det står: “Så förmanar jag nu eder, mina bröder, vid Guds barmhärtighet, att frambära edra kroppar till ett levande, heligt och Gud välbehagligt offer” (Rom. 12:1-2). Jag ser alltså inget förnuftigt skäl till att tatuera sig.
Vad kommer att vara människans mål i evigheten?
SVAR: Att lära känna Den Allsmäktige. Även om det vid människans skapelse sades “mycket gott.” (1 Mos. 1:31), betyder det inte att människan, skapad av Gud, inte kan förbättras ytterligare.
Eftersom meningen med mänskligt liv är “att förvärva den helige Andes nåd”, förvandlas denna process till en oändlig erfarenhetsmässig förståelse av Guds helighet. Det sades: “Ja, de rättfärdiga skola prisa ditt namn och de redliga bo inför ditt ansikte.” (Ps. 140:14). Att bo inför Guds ansikte innebär att njuta av Skaparens fullkomlighet.
Profeten Jesaja sade: ”då skall du finna din lust i HERREN, och jag skall föra dig fram över landets höjder” (Jes. 58:14). Även i evigheten kommer vi inte kunna förstå ens en bråkdel av Skaparens härlighet. Jobs bok säger: “Men kan väl du utrannsaka Guds djuphet eller fatta den Allsmäktiges fullkomlighet?” (Job 11:7).
Så, att lära känna den Allsmäktige i evighet kommer att innebära evig upphöjelse genom hans godhet och kärlek. Som de Heliga Fäderna lär, Guds evighet är inte monotoni, utan en underbar mångfald, om vilken den helige Paulus skrev: “vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom.” (1 Kor. 2:9).
Ärkepräst Oleg Stenyaev (Ryska Ortodoxa Kyrkan)