Jag tror att den religiösa känslans natur ligger dold i faktumet att människan skapades till Guds avbild och likhet. Det är inte rädsla, men självmedvetenhet som leder människan till tankar om Gud. Den store ryske poeten Derzjavin skrev: “Jag finns – självklart, finns Du också!”.
Kristus uppmanar oss rakt av att söka Guds rike inom oss själva. I Bibeln sägs: ”Hav akt på dig själv och på din undervisning, och håll stadigt ut därmed; ty om du så gör, frälsar du både dig själv och dem som höra dig.” (1 Tim 4:16) Vissa hävdar, att religiös känsla är ett resultat av den rädsla som människan upplever inför en möjlig sjukdom och en oundviklig död. Men en uppfattning likt denna är felaktig: resultatet av de ovan nämnda fobierna (rädslorna) visar sig snarare vara medicin, men inte religion på något sätt. Den religiösa känslan lär människan att tålmodigt uthärda sjukdomar och döden själv, istället för att försöka undvika dem till varje pris. Och dessutom kan religiösa människor ivrigt stå fast vid sina övertygelser ända till döden och med lugn uthärda de svåraste sjukdomarna, och genomlida vilken smärta som helst i martyrskap.
Vissa hävdar, att religion uppfanns av exploatörer för att undertrycka sociala oroligheter med hjälp av religiositet. Men även detta är fel. Ja! Missbruk av den religiösa känslan har alltid funnits. Men själva religionen var snarare på de förtrycktas sida, än på förtryckarnas. Nästan alla sociala revolutioner och rörelser hämtade sin inspiration från den religiösa världens idéer. Med allt detta sagt, religionens sanna natur ligger i den andedräkt som Herren blåste in i människan Han skapade. Och i detta avseende är den religiösa känslan inneboende i varje mänskligt väsen. Även nekandet av religion tar ofta formen av en fanatisk tro, med sin egna komplexa ritualism och ideologiska system byggt på vissa övertygelser (såsom: tron på framsteg eller en ännu mer absurd tro på t.ex. “en ljus framtid”). Arkeologin känner inte till något folk eller ens stammar som var irreligiösa. Den religiösa känslan, som mänsklighetens främsta känsla, följer mänskligheten genom hela dess historia. Kyrkans lärare Tertullianus skrev: “Varje människas själ är av naturen – kristen”. Följaktligen visar sig otro vara en förvärvad och onaturlig känsla för människan, vilket ur de Heliga Skrifternas synvinkel, kan ses som en slags psykisk sjukdom.
Ärkepräst Oleg Stenyaev (Ryska Ortodoxa Kyrkan)