I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn.
I dagens evangelium så kommer det fram en lagklok farisé som vill ställa en fråga till Kristus och som vill snärja Honom. Han frågar Kristus: ”Vad är det främsta budet i lagen?” Då svarar Kristus: ”Du ska älska Herren, din Gud av allt ditt hjärta, av all din själ, av all din kraft, och så finns det ett som är likt detta: Du ska älska din nästa så som dig själv.”
Det här lär oss vad som är det viktigaste i lagen, att vi älskar Gud över allting, av hela vårt förstånd, av hela vårt hjärta, av all vår kraft, med alla våra sinnen. Gud har så älskat oss att Han själv har blivit människa, dött och lidit för vår skull, för att vi ska bli frälsta. Det är den kärleken som vi svarar på när vi älskar Gud över allt. För Gud har skapat oss. Vårt hjärta och vår själ, vårt sinne, vårt förnuft, våra händer, våra fötter – allt har Gud skapat och gett oss till att tjäna Honom.
Att älska Gud är att hålla Hans bud. På ett annat ställe säger Kristus: ”Den som älskar mig, han håller mina bud.” Det betyder att vi lever vårt liv inför Gud, försöker att undvika att göra det som är ont inför Honom och mödar oss om att göra det som är gott. Om vi gör det, ja då kommer vi också att älska vår nästa som oss själva. Men inte med vår egen kärlek, som det är vissa som tror; att man måste först älska sig själv så att man sedan kan älska både sin nästa och Gud. Den egoistiska kärleken räcker nämligen inte till ens till oss själva, och om den gör det så är den bara i vägen. Utan det är med Guds kärlek, den kärlek vi har fått av Gud, det är med den vi kan älska både vår nästa och Gud och oss själva. Om vi älskar oss med Guds kärlek, då kommer vi inte att vara egoistiska. Vi kommer inte att se till våra egna önskningar eller begärelser eller lidelser eller någonting annat, utan då kommer vi att älska oss själva med Guds kärlek, den som har Han har utgjutit över oss. Då kommer vi att älska det sanna livet, det liv som leder oss till Gud, det liv som leder oss till frälsning. Det är det som är det sanna livet och den sanna kärleken. Då kommer vi också att älska vår nästa, göra väl mot vår nästa, hjälpa och bistå vår nästa, därför att Guds kärlek är outsinlig. Den räcker till för alla. Den räcker till både för oss själva och för vår nästa – många av vår nästa – och för att älska Gud över allt. Men vår egen kärlek, den räcker inte till för någonting, den är värdelös. Det är därför som vi behöver komma till Kristus, tömma oss själva på vår egoistiska kärlek och vår egenkärlek och allt det som skiljer oss ifrån Kristus; våra synder, våra begärelser, våra lidelser, allt det onda som skiljer oss ifrån Honom. När vi har tömt oss på det, i bikten, då kan vi också ta emot Guds kärlek helt och fullt. Det gör vi först och främst i den heliga nattvarden, där vi får ta emot Kristi kropp och blod. Det är så Han kan ge av sig själv och förvandla oss till att bli Hans värdiga käril. Då får vi också del av Hans barmhärtighet, Hans människokärlek, Hans nåd, allt det goda som Gud vill ge oss.
Sedan ställer Kristus en motfråga till fariséerna: ”Vem säger ni att Messias är?” De svarar ”Davids son.” Då ställer Kristus en fråga till: ”Hur kan då David kalla honom ’Herre’?” Därefter citerar Han Psaltaren: ”Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida”, och då kan de inte svara, därför att de är fast i sina egna föreställningar om vem Messias är.
Därför kände fariséerna inte igen Kristus som Messias. Han som var av Davids säd var också Davids skapare och det är därför som David kallar honom ”Herre”. David visste i anden att Messias, Kristus, skulle vara fullkomlig Gud och fullkomlig människa. Det är därför som han säger profetiskt: ”Herren sade till min herre: Sätt dig på min högra sida, till dess att jag har lagt dina fiender under dina fötter.” Det är därför som vi vet att Kristus är Messias. Det kommer ingen annan messias. Den Messias som ska komma åter är Kristus, ingen annan, och vi känner Honom. Vi har sett Honom, vi har erfarit Honom – förhoppningsvis. Vi har lärt känna Honom i vår tro, i den heliga liturgin. Vi har sett Hans ansikte på ikonerna. Och har vi lärt känna Honom här i detta liv, vilket är målet med vårt liv, då kommer vi också att känna igen Honom när Han kommer åter. Men om man är kvar i sina egna föreställningar, sina fantasier, om vem Gud är och vem Kristus är, då finns risken att man blir förvillad, så som vi läste i gårdagens evangelium där Kristus undervisar om den sista tiden: ”Många ska komma och säga att ”jag är Kristus’.” Men de är falska profeter, de är inte den sanne Kristus. Därför är det så viktigt för oss att vi lär känna Kristus i denna tid, här och nu, så att vi vet vem Han är, för då kommer vi att känna igen Honom när Han kommer åter. Och vi vet att Han är Messias, den som hela det utvalda folket hade väntat på. Tyvärr så var det inte alla som tog emot Honom, men åt dem som tog emot Honom, som det står, ”gav Han makt att bliva Guds barn”. Det är därför som vi ska ta emot Kristus, därför att när vi tar emot honom, som vi alla har gjort i dopet, då har vi blivit Guds barn, och är vi Guds barn. Vi har tagit emot Hans kärlek. Vi har Honom som vår Fader, som vi vet älskar oss, och vi älskar Honom såsom vår Fader av hela vår själ och hela vårt sinne, av hela vårt förnuft och all vår kraft, och också vår nästa som oss själva. Guds välsignelse!
(Hållen i Bredared den 6:e oktober 2024)
Arkimandrit Dorotej
(Heliga Treenighetens Munkkloster i Bredared. Svenska Ortodoxa Prosteriet under Skandinaviens Stift av Serbiens Patriarkat)