Hur man frälser själen, samtidigt som man njuter av livet

Och varför vi behöver sorger

Jag känner en präst. Han brukar alltid säga att vi endast kan komma in i Himmelriket genom sorger (sjukdomar, prövningar), och att ju fler sorger vi har, desto bättre är det för oss. Han citerar även en munk som var frisk i ett helt år och blev så orolig över det att han började be Herren om att få sjukdomar. En fråga: varför är det så? Varför kan vi inte leva ut vårt liv i lugn och ro, i glädje, utan särskilda sorger, och ändå komma in i Himmelriket? Är det verkligen så att vi ortodoxa bara måste lida? Varför kan vi inte glädja oss redan under livet? Continue reading “Hur man frälser själen, samtidigt som man njuter av livet”