När Gudamänniskan hängde döende på korset, vände han sig till Johannes och sade: ”Se din moder.” Detta var mer än bara ord av tröst eller omsorg. Det var ett förbund, ett uppdrag, och en inbjudan att träda in i ett djupt och personligt förhållande med Gud – att bli en del av Gudamänniskans familj. Kristus anförtrodde Johannes omsorgen om det Han höll allra kärast som människa – Sin Moder. Det vittnar mer än något annat om det djupa och äkta band som fanns mellan Läraren och lärjungen, vars minne vi firar i dag.
Vi lever i en värld som ofta känns kaotisk och oordnad. Vi söker efter svar, efter mening, efter vägen. Och här i berättelsen om Frälsaren och Johannes finner vi nyckeln. Nyckeln till förståelse, nyckeln till tro, nyckeln till vårt personliga förhållande med Gud. Det handlar inte bara om att be, utan också om att lyssna. Inte bara om att tala, utan också om att känna. Inte bara om att tro, utan också om att leva ut den tron varje dag – att i fruktan och trots fruktan utföra trons gärningar, som visar Gud vår hängivenhet och kärlek mer än några ord någonsin kan.
Metropolit Amvrosij (Ryska Ortodoxa Kyrkan)