PREDIKAN

Det är mycket lättare för människor att utföra andliga bedrifter när den som predikar dem föregår med gott exempel. Tvärtom blir det mycket svårt för människor att förmå sig själva till att göra någonting överhuvudtaget när de ser ett skamligt exempel i stället för ett gott. Continue reading “Om en blind leder en blind, så faller båda i gropen”

I den Heliga Skrift ser vi två bilder av Messias, Herren Jesus, Människosonen. Den ena är den ödmjuke Jesus i Bergspredikan och Golgata, Kristus som hejdar dem som fördömer skökan, botar och förlåter syndare, hälsar sina lärjungar med orden “frid vare med er”, “gläd er” och “var inte rädda”. Den andra är Messias, domaren, konungarnas konung, som dömer levande och döda, och säger: ”Gå bort ifrån mig, ni förbannade, till den eviga elden.” Continue reading “Hur Herren väljer de rättfärdiga”

Jag hörde om en flicka som blev uppvaktad av en ung man som sa att han skulle gifta sig med henne. Hon blev gravid. Men han lämnade henne ensam. Hennes far, mor och familj drabbades av skammen på grund av den unge mannens egoism. Självklart led även hon, liksom barnet, som skulle bära med sig erfarenheten av att växa upp utan sin biologiska far genom hela livet. Det är själva kärnan i synden – egoismen. Det är just det som synden handlar om – en människa som vill tillfredsställa sig själv. Utan att förstå att det är omöjligt att tillfredsställa sig själv med sådana saker, eftersom begäret efter egoistisk strävan är oändlig. Continue reading “Själviskhet och Faderns kärlek”

Ordet “biktfader” förekommer inte i den Heliga Skriften.  Begreppet kom till oss från medeltiden, från Västeuropa. I stiften är detta ett officiellt ämbete med specifika funktioner. För församlingsmedlemmar är en andlig fader en person som hjälper en troende att lösa problemen i sitt andliga liv. Continue reading ““Jag vet inte hur jag ska vara med Kristus”: predikan om andlig vägledning”

Många ateister försöker pressa ortodoxa med argumentet att om helvetet är en bestraffningsplats för de skyldiga, då är det dumt att tro på en god och kärleksfull Gud, eftersom en god och kärleksfull Gud inte skulle straffa och plåga någon oförståndig i all evighet.  Continue reading “Vad är helvetet egentligen?”

Självklart vet varje levande människa att hon kommer att dö. Men denna vetskap innebär inte tro. Vi inser inte fullt ut vår egen dödlighet, vi tror inte att döden kan komma redan idag. Inte vid 90 års ålder, som var och en av oss skulle önska. Och kanske inte ens efter pensionen, när man äntligen kan slappna av och leva lite för sig själv. Continue reading “Den plötsliga dödlighetens sanning”

Julen är den tid då vi av vana (och även av sedvänja) minns värdena av familjelivet, faderskapet och moderskapet. Detta är i sig inget fel; Kristus föddes av en kvinna, precis som var och en av oss, i en mänsklig kropp, i ett konkret socialt och historiskt sammanhang där det ansågs fördelaktigt att barnet födes i en familj, från en legitim fader och moder. Trots detta ligger inte julens djupaste sanning i firandet av familjen som livets mening och skapelsens krona, utan meningen ligger i Människosonens frälsningsmission. Den får sin mening inte i den jordiska triumfen av den ena eller den andra kulturella och sociala modellen, utan i Uppståndelsen. Vi vördar Gudaföderskan, men inte för hennes reproduktiva förmåga, utan för att hon sade “ja” till Herren. Continue reading “Familj och frihet”

När en person börjar hålla tillbaka sig själv och avstå från att göra det som är ont, och sedan börjar lyda Gud för att lägga undan sin egen vilja och sina personliga begär, påbörjar han det som kallas omvändelse. Continue reading “Omvändelse är en viljehandling”

Om varför Kristus tillrättavisade apostlarna och förebrår oss. Continue reading “Öppna ditt hjärta för Gud och låt din tro växa”

Man ska aldrig säga till barnet att det är sämst, oavsett omständigheter. Däremot finns det situationer där man kan säga att barnet är bäst. Det kan hända att barnet hamnar i en djup depression, då måste han eller hon få höra det. Vem som framför budskapet spelar också stor roll – det bästa och mest rätta är att föräldrarna gör det. Det är mycket viktigt för ett barn att höra från föräldrarna att han eller hon är speciellt för dem. Jag har en stor familj, så jag har fått erfara det från mina barn. Continue reading “Vad är bäst att säga till barn för att hjälpa dem utveckla ödmjukhet: att de är bäst eller att de är sämst?”

Idag skulle jag vilja fortsätta att reflektera över den utmärkta boken Stegen av Johannes Klimakos: “Saktmod är själens orubbliga tillstånd som förblir detsamma i både vanära och ära”. Det vill säga ett sådant sinnestillstånd som bevarar frid och lugn både när man blir kritiserad och när man blir berömd, utan att ryckas med av uppfattningen om sig själv.

Följande citat av Johannes Klimakos tycker jag särskilt om, eftersom det ger en direkt vägledning om hur man hanterar vrede:

– Begynnelsen av vredesfrihet, det vill säga seger över vreden, är läpparnas tystnad när hjärtat är fyllt av oro. Continue reading “”Jag är kanske häftig, men det går snabbt över””

Den store martyren Demetrios av Thessaloniki (Thessaloniki är en stad i Grekland, idag känd som Saloníki eller Saloniki) var tidigare mycket vördad i Ryssland, kanske till och med mer än Nikolaus Undergöraren. Hans vördnad började i samband med Rysslands kristnande, då den grekiske prästen som skickades för detta ändamål berättade för furst Vladimir om Sankt Demetrios mirakel. Senare döptes furst Vsevolod Stora Nästet (1176) till ära av Demetrios av Thessaloniki. Continue reading “Ett ovanligt helgon: Demetrios av Thessaloniki”

I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn. 

Idag har vi börjat läsa ifrån Lukas evangelium och det berättas om att Jesus kommer till Genesarets sjö. Folket tränger sig inpå honom, så han stiger i en av båtarna som tillhör Simon Petrus och ber honom lägga ut lite grann, så att han ifrån båten ute på sjön kan undervisa folket. Continue reading “Jesus kallar Petrus. Den sanna Gudskunskapen och vikten av att bevara den apostoliska tron”

Låt oss nu komma till själva bikten

Det finns en populär broschyr ”Att hjälpa den som ångrar sig” (eller ”Hjälp till de ångerfulla”, ”Hjälp till bikten”). Den är ett ganska gammalt verk, allt om sakramentet och synderna beskrivs där riktigt bra och detaljerat. Som ett exempel på en inledning av bikten står i broschyren följande ord:

”Jag, en stor syndare (namn), bekänner inför Gud och vår Frälsare Jesus Kristus och för Dig, fader, alla mina synder, alla mina onda gärningar, som jag har gjort i alla mitt livs dagar, och alla onda tankar som jag har tänkt ända till denna dag.” Continue reading “Vad man INTE ska göra på bikt 🙂 (Del 2)”

Många människor är rädda för bikten. Närmare bestämt inte ens själva bikten, utan fördömande från prästens sida: tänk om han börjar att skälla ut mig eller sprida rykten om mig efteråt? 

Och här är en paradox: det som många människor fruktar/skäms för att säga till en präst – kan de lätt berätta för sina vänner eller en spåkärring. Ni kanske frågar, var är paradoxen? Ja, till exempel faktumet att en präst inte har rätt att berätta om en människas bikt mysterium. Inte ens till en annan präst. Inte ens för att be om råd. Men ens vänner och spåkärringar har inte gett några tystnadsplikt löften… Continue reading “Vad man INTE ska göra på bikt 🙂 (Del 1)”