PREDIKAN

När en person börjar hålla tillbaka sig själv och avstå från att göra det som är ont, och sedan börjar lyda Gud för att lägga undan sin egen vilja och sina personliga begär, påbörjar han det som kallas omvändelse. Continue reading “Omvändelse är en viljehandling”

Om varför Kristus tillrättavisade apostlarna och förebrår oss. Continue reading “Öppna ditt hjärta för Gud och låt din tro växa”

Man ska aldrig säga till barnet att det är sämst, oavsett omständigheter. Däremot finns det situationer där man kan säga att barnet är bäst. Det kan hända att barnet hamnar i en djup depression, då måste han eller hon få höra det. Vem som framför budskapet spelar också stor roll – det bästa och mest rätta är att föräldrarna gör det. Det är mycket viktigt för ett barn att höra från föräldrarna att han eller hon är speciellt för dem. Jag har en stor familj, så jag har fått erfara det från mina barn. Continue reading “Vad är bäst att säga till barn för att hjälpa dem utveckla ödmjukhet: att de är bäst eller att de är sämst?”

Idag skulle jag vilja fortsätta att reflektera över den utmärkta boken Stegen av Johannes Klimakos: “Saktmod är själens orubbliga tillstånd som förblir detsamma i både vanära och ära”. Det vill säga ett sådant sinnestillstånd som bevarar frid och lugn både när man blir kritiserad och när man blir berömd, utan att ryckas med av uppfattningen om sig själv.

Följande citat av Johannes Klimakos tycker jag särskilt om, eftersom det ger en direkt vägledning om hur man hanterar vrede:

– Begynnelsen av vredesfrihet, det vill säga seger över vreden, är läpparnas tystnad när hjärtat är fyllt av oro. Continue reading “”Jag är kanske häftig, men det går snabbt över””

Den store martyren Demetrios av Thessaloniki (Thessaloniki är en stad i Grekland, idag känd som Saloníki eller Saloniki) var tidigare mycket vördad i Ryssland, kanske till och med mer än Nikolaus Undergöraren. Hans vördnad började i samband med Rysslands kristnande, då den grekiske prästen som skickades för detta ändamål berättade för furst Vladimir om Sankt Demetrios mirakel. Senare döptes furst Vsevolod Stora Nästet (1176) till ära av Demetrios av Thessaloniki. Continue reading “Ett ovanligt helgon: Demetrios av Thessaloniki”

I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn. 

Idag har vi börjat läsa ifrån Lukas evangelium och det berättas om att Jesus kommer till Genesarets sjö. Folket tränger sig inpå honom, så han stiger i en av båtarna som tillhör Simon Petrus och ber honom lägga ut lite grann, så att han ifrån båten ute på sjön kan undervisa folket. Continue reading “Jesus kallar Petrus. Den sanna Gudskunskapen och vikten av att bevara den apostoliska tron”

Låt oss nu komma till själva bikten

Det finns en populär broschyr ”Att hjälpa den som ångrar sig” (eller ”Hjälp till de ångerfulla”, ”Hjälp till bikten”). Den är ett ganska gammalt verk, allt om sakramentet och synderna beskrivs där riktigt bra och detaljerat. Som ett exempel på en inledning av bikten står i broschyren följande ord:

”Jag, en stor syndare (namn), bekänner inför Gud och vår Frälsare Jesus Kristus och för Dig, fader, alla mina synder, alla mina onda gärningar, som jag har gjort i alla mitt livs dagar, och alla onda tankar som jag har tänkt ända till denna dag.” Continue reading “Vad man INTE ska göra på bikt 🙂 (Del 2)”

Många människor är rädda för bikten. Närmare bestämt inte ens själva bikten, utan fördömande från prästens sida: tänk om han börjar att skälla ut mig eller sprida rykten om mig efteråt? 

Och här är en paradox: det som många människor fruktar/skäms för att säga till en präst – kan de lätt berätta för sina vänner eller en spåkärring. Ni kanske frågar, var är paradoxen? Ja, till exempel faktumet att en präst inte har rätt att berätta om en människas bikt mysterium. Inte ens till en annan präst. Inte ens för att be om råd. Men ens vänner och spåkärringar har inte gett några tystnadsplikt löften… Continue reading “Vad man INTE ska göra på bikt 🙂 (Del 1)”

Och varför vi behöver sorger

“Jag känner en präst. Han brukar alltid säga att vi endast kan komma in i Himmelriket genom sorger (sjukdomar, prövningar), och att ju fler sorger vi har, desto bättre är det för oss. Han citerar även en munk som var frisk i ett helt år och blev så orolig över det att han började be Herren om att få sjukdomar. En fråga: varför är det så? Varför kan vi inte leva ut vårt liv i lugn och ro, i glädje, utan särskilda sorger, och ändå komma in i Himmelriket? Är det verkligen så att vi ortodoxa bara måste lida? Varför kan vi inte glädja oss redan under livet?“ Continue reading “Hur man frälser själen, samtidigt som man njuter av livet”

Jag har många gånger bevittnat hur människor i förtvivlan kom till kyrkan när allt redan var dåligt. Har de inget att göra? Har de inget jobb/studier/hushållssysslor? Jo, självklart har de det. Men när en person VERKLIGEN BEHÖVER det, så hittar han möjligheter, inte ursäkter (ursäkta den banala visdomen från sociala medier). Continue reading “Kyrkan? Varför behövs den? (Del 2)”

För ett bra tag sedan, under ett samtal med en taxichaufför (ursäkta mig, jag blev aldrig en cool präst med Mercedes-bil), hörde jag följande religiösa erfarenhet: 

“Jag tror väl på Gud, men jag går inte till kyrkan. Någon gång ibland. När allt blir sämre och sämre, så går jag dit, ber, tänder ett ljus, – och då blir det lättare. Sedan går jag inte igen förrän det blir dåligt igen.”

Som det gamla talesättet säger: skomakarns barn går barfota… Continue reading “Kyrkan? Varför behövs den? (Del 1)”

I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn.

I dagens evangelium så kommer det fram en lagklok farisé som vill ställa en fråga till Kristus och som vill snärja Honom. Han frågar Kristus: ”Vad är det främsta budet i lagen?” Då svarar Kristus: ”Du ska älska Herren, din Gud av allt ditt hjärta, av all din själ, av all din kraft, och så finns det ett som är likt detta: Du ska älska din nästa så som dig själv.” Continue reading “Det främsta budet: Den sanna kärleken”

Idag ska vi tala om vikten av bönens närvaro i varje ortodox kristens liv, om vad gudomliggörande är och varför det är viktigt att förvärva Den Helige Ande. 

En av de mest framstående bönelärarna i den ortodoxa kyrkans historia, den helige Gregorius Palamas, hävdade i sina skrifter att bönen är vägen till gudomliggörelse (gudomliggörande är en process av assimilering av en troende till Gud och i slutändan enhet med Gud) som sker inom och genom kyrkan. Continue reading “Gudomliggörande är essensen av det kristna livet – om bön och gemenskap med Gud”

I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn.

I dagens evangelium berättar Kristus en liknelse om en kung som skulle hålla räkenskap med sina tjänare. Då kommer det fram en man som är skyldig kungen 10 000 pund. Det var väldigt mycket pengar på den tiden. Man var tvungen att arbeta inte bara ett helt liv för att kunna betala de pengarna, utan många, många liv. Det hade inte räckt om han och hela hans familj hade arbetat i många år, hela sina liv, för att betala. Kungen befaller då att mannen ska kastas i fängelse till skulden är betald. Men tjänaren faller ner inför kungens fötter och ber om förlåtelse och lovar att han ska betala. Då efterskänker kungen honom alltihopa. Sedan kommer mannen ut och träffar på en av sina medtjänare som är skyldig honom 100 silverpenningar – det kanske är som en hundralapp eller en tusenlapp idag – och kräver av sin medtjänare att han ska betala de här pengarna. Men han har inga pengar för tillfället, och då låter mannen sätta medtjänaren i fängelse för att få betalt. När kungen hör talas om detta blir han naturligtvis arg och kallar in den onde tjänaren och säger: ”Hur kunde du göra så? Jag efterskänkte dig hela din skuld, men du vill inte ens efterskänka några småslantar till din medtjänare.” Sedan befaller han att mannen ska sättas in fängelse.  Continue reading “Liknelsen om den obarmhärtige tjänaren: Gud har efterskänkt vår skuld genom Jesus Kristus”