I Faderns, Sonens och den Helige Andens namn.
Kära bröder och systrar, i dagens Evangelium (Luk 13:10-17) avslöjar Herren Jesus Kristus hur och vem vår Gud är. Detta Evangelium avslöjar om och om igen även vilka vi är och hur vi själva är som människor, speciellt om vi har fått en hög status som denna synagogföreståndare som Evangeliet berättar om.
När Jesus kom till synagogan, mötte Han en hopkrumpen kvinna, som varit sjuk under hela arton år. Vi vet inte vilken sjukdom det var, vi känner inte ens till alla dagens sjukdomar! Och Jesus botade henne! Men då vände sig synagogföreståndaren till folket och sade: ”Sex dagar finnas, på vilka man bör arbeta. På dem mån I alltså komma och låta bota eder, men icke på sabbatsdagen.” Då svarade Herren honom och sade: ”I skrymtare […] denna kvinna, en Abrahams dotter, som Satan har hållit bunden nu i aderton år, skulle då icke hon på sabbatsdagen få lösas från sin boja?”
Gud kom till oss människor. Jesus Kristus älskade oss människor så högt att Han ville hjälpa och rädda oss. Såsom dagens Apostel säger: ”Gud straffar mig för att jag inte skall dö, för att rädda mig från döden”. Det enda Gud vill är att människan ska leva.
Bröder och systrar, Han skapade oss och sände oss till världen – inte för att dö utan för att leva. Ändå är vi rädda för döden och allt döden innebär, såsom sjukdomar och skröpligheter vilka i själva verket är dödens föraningar och förrum. Allt detta är vi rädda för.
Det värsta vi kan göra – och detta lär oss falska lärare och ledare – är att vara rädda för Gud på ett felaktigt sätt. Att tänka att Gud är en fruktansvärd domare som straffar människor, att Han vill att vi ska vara sjuka och olyckliga och att Han är på jakt efter våra felsteg är absolut fel!
Gud vill tvärtom att vi inte dödar oss själva genom våra misstag. Han vill bara att vi, medan vi lever i denna värld, ska ta hand om varandra. Han skapade oss efter sin egen avbild för att vi ska bli ikoner till allt annat skapat i denna värld. Människan är Guds ikon och allt annat: djuren, tingen, naturen dras till människan som Guds avbild. Gud vill inte att Hans ikon fördärvas, skadas eller dör. Kan ni föreställa er hur mycket Gud har gjort för människan, hur han älskar henne, hur viktig hon är för Honom?
Människan är så viktigt att Gud själv blev människa för att visa oss hur vi ska relatera till varandra. Vi ska inte tvinga olika lagar på varandra, som att man måste ha en vilodag i vecken eller att man måste fasta. Men vi ska alltid sätta vår broder och syster främst. Det finns inget mer heligt än detta.
När vi ser en annan människa som den hon verkligen är, när vi ser att hon är en ikon av Gud, då kommer vi inte att fundera över om hon är på det ena eller andra sättet, om hon är sämre än oss eller om vi är bättre än henne. Vi kommer att se att hon är en människa som vi vill rädda. Vi kommer alltid att sträva efter att hon ska bli räddad. Vi kommer alltid att sträva efter att Gud ska befria henne från hennes egen svaghet och ge henne kraft att leva, att fortsätta framåt. Detta är en lärdom som vi borde ta vara på, när vi ser en människa i vår närhet som vi vill hjälpa.
Om en människa syndar, ska vi säga: ”bror eller syster, du syndar”; men vi ska inte peka på misstagen, utan betona att ”detta är inte bra för dig, för din frälsning och för ditt liv – men du gör såklart som du vill”. Så gör Gud, så gör Kristus: Han gick bland människorna, öppnade ögon på de blinda, fick de lama att gå, gav alla vad de behövde och styrkte alla i deras svagheter.
Så vad gjorde de äldste, de skriftlärda och fariséerna då? De förklarade honom för irrlärare, eftersom han inte respekterade sabbaten utan ville rädda sin ikon på den. De sade: ”Han lyder inte lagen.” Han som gav lagen lyder inte lagen! Vad gjorde de mer? De sa att Han var en nationell förrädare. Varför? Eftersom han såg varje människa som en ikon av Gud – inte bara judarna, utan också samarierna och alla andra folkslag. Sådan är vår Gud, bröder och systrar!
Vår Gud är varken en ond domare eller en ond lagstiftare, utan en god lagstiftare och barmhärtig domare som bara vill en sak, som vill att människan ska bli frälst, att människan ska bli helad, att människan ska vara frisk, att människan ska leva.
Han vill att vi behandlar varandra på samma sätt. När du ser en människa, bror eller syster, oavsett om hon är din vän eller fiende, oavsett om hon gör dig gott eller ont, glöm inte den underbara sanningen om människan: hon är en Guds ikon! Om du river henne i ansiktet är det som om du gjorde repor på Kristi ikon. Om du gör henne upprörd och om du sårar hennes själ, då är det detsamma som om du trampade på Guds själ. Detta är att skända livet, bröder och systrar!
När vi sårar varandra, när vi inte ser varandra så värdefulla som vi är, då skändar vi tron, då skändar vi lagen. Varje människa är Guds ikon, var enda en av oss! I varje hjärta vill Gud ha en plats för sig själv. Han vill bo i din själ, i ditt inre väsen. Han vill synas genom ditt ansikte och genom dina handlingar. Han vill att dina handlingar ska vara lika Hans: fulla av nåd, kärlek, medlidande, och förståelse för en annan människa.
Jag vet att det är svårt och jag kämpar själv med det, men jag vet att det är mycket svårare och mycket värre att göra tvärtom. När du sårar en medmänniska – då sårar du Gud. När du sårar Gud – då sårar du dig själv. Om du inte älskar din medmänniska, om du inte ser att han för evigt är din bror, om du inte ser honom som en ikon av Gud, då förfular och förmörkar du dig själv – du som är en ikon av Gud. Det är därför, bröder och systrar, det är så viktigt att förstå Evangeliet när vi läser det, och sedan när vi har förstått det, att vi lever det. Kristus kunde, på den dagen som beskrivs i detta Evangelium, ha sagt: ”Idag är det sabbat, och då gäller sabbatslagarna, så därför kommer jag inte att hela denna kvinna nu. Jag kommer att vänta tills en annan dag, som inte är sabbat”. Nej! Han ville visa dem att nåden är viktigare än sabbaten och att lagen aldrig förbjuder oss att hjälpa vår medmänniska.
Detta är vad vi behöver lära oss, bröder och systrar! Vi behöver lära oss den underbara sanningen att vi alla är Guds ikoner och att vi inte får häda. Att inte bara jag är en ikon av Gud, utan att var och en av oss är en ikon av Gud. När du möter en människa, glöm då inte att du möter en ikon av Gud. Närhelst du gör något gott för en människa, glöm inte att Han som skapade människan kommer att glädjas. Närhelst du gör något gott, även om det är något litet, som att du ser vänligt på någon, då jublar Gud. Men när du ser på någon med ondska och avundsjuka, då sörjer Gud.
Ge oss idag, gode Gud, ditt ljus, så att vi inte glömmer att vi och alla som vi möter är dina ikoner.
I Faderns, Sonens och den Helige Andens namn.
(Predikan hölls i Düsseldorf)
Biskop Grigorije (Serbisk Ortodoxa Kyrkan)