I Faderns och Sonens och den Helige Andes Namn.
Idag har vi börjat läsa ifrån Lukas evangelium och det berättas om att Jesus kommer till Genesarets sjö. Folket tränger sig inpå honom, så han stiger i en av båtarna som tillhör Simon Petrus och ber honom lägga ut lite grann, så att han ifrån båten ute på sjön kan undervisa folket.
När han har undervisat folket säger han till Petrus att lägga ut på djupet. Då säger Petrus: ”Herre, vi har fiskat hela natten och inte fått någonting. Men på ditt ord vill jag göra som du har sagt”. De gör det, och fiskenäten blir så fulla av fisk så att de inte orkar dra upp dem utan får tillkalla de andra, som sedan skulle bli hans lärjungar, Jakob och Johannes, Sebedeus söner. De kommer med den andra båten och hjälper till att dra upp näten, och näten är så fulla av fisk att de nästan går sönder. Då säger Petrus till Kristus: ”Gå ifrån mig Herre; jag är en syndig människa.” Kristus svarar honom: ”Frukta inte; härefter ska du fånga människor.” Och när de kommer iland så lämnar de den stora fångsten och följer Kristus.
Det här lär oss hur viktigt det är att vi är Kristus lydiga, att vi följer hans ord, att vi följer hans välsignelse. De hade fiskat – och de var duktiga fiskare – men de hade inte fått någon fångst på hela natten, men när Kristus säger åt dem att lägga ut näten mitt på dagen (när man inte fiskar, man fiskar på natten), så lyder de honom. Då får de sina nät fulla av fisk.
Det är också detta som händer i vårt eget liv. När vi följer välsignelsen, när vi följer Guds ord, när vi följer Kristus – då blir också vi välsignade och då får vi också framgång, både i detta liv och i det eviga livet. Allting i vårt liv blir välsignat. Lärjungarna såg genast vem Kristus var. Istället för att glädja sig över den stora fångsten, som de själva och många andra hade kunnat äta av och till och med tjänat pengar på, så lämnade de allting och följde Kristus. De såg att han var den Messias som skulle komma och direkt trodde på honom och därför följde de honom. Jag tror att de var innerliga sökare, innerliga i sin längtan efter Messias, och de fick de det som de längtade efter.
Därför är det viktigt att också vi följer vår kallelse, liksom de heliga fäderna från det sjunde ekumeniska konciliet, som vi också firar idag. De lämnade också sitt och följde Kristus, och så blev kyrkans fäder och lärare. Också de blev fiskare – av människor – och genom apostlarnas läror och fädernas tolkning deras läror, så är vi inte längre bara så många troende som får plats i ett fiskenät, utan vi är miljontals som har kommit till tro, och för att även de har varit lydiga Kristus och för att de har fört människor till Kristus, därför att de uppfyller det som Kristus säger: ”Och detta är det eviga livet, att de känner dig, den ende sanne Guden och den som du har sänt, Jesus Kristus.”
Det är det som är den sanna Gudskunskapen, att känna Gud och den som han har sänt, Kristus. Att känna Treenigheten, det är det som är Gudskunskapen, den sanna teologin. Den sanna Gudskunskapen kommer vi inte fram till genom studier, utan den sanna Gudskunskapen kommer vi fram till så som apostlarna gjorde. De studerade inte – de följde Kristus. Från den dag de lämnade sina fiskenät och följde Kristus, så lyssnade de till hans undervisning, följde honom i ord och i gärning och blev fyllda av den Helige Ande och alla Guds goda gåvor. Det var därför de, som var olärda, kunde undervisa människor.
Deras lära har bestått ända fram till idag, bevarad i den Ortodoxa kyrkan. Det är just därför vi firar fäderna, för att vi bevarar fädernas lära. Vi ändrar inte fädernas läror, vi gör inte om dem, vi lägger inte till någonting, utan vi håller oss till den sanna kyrkans sanna tro, den tro som Kristus, lämnade över till sina apostlar, den tro som apostlarna lämnade över till sina lärjungar, till biskoparna och så vidare ända fram till idag. Det är därför som vi ska hålla fast vid vår ortodoxa tro, hålla fast vid den frälsande tron och den sanna kyrkan. Den Ortodoxa kyrkan kommer att föra oss från det här livet till evigheten. Kyrkan och fäderna är för oss alla som de väktare vi läser om i Bibeln. Det är så som Kristus och biskoparna vakar över Kyrkan, så att allt som sker i Kyrkan är riktigt och så att inte några vargar från utsidan släpps in, de som vill skingra hjorden genom sina falska läror.
Det är därför som Kyrkan har samlats till koncilier; för att befästa den sanna tron, precis som vid det Sjunde ekumeniska konciliet. Där befäste man vördandet av ikonerna och relikerna och därmed också vördandet av de heliga, därför att Gud har blivit människa i Kristus – Kristus såsom sann Gud och sann människa. Vi såg honom och vi ser honom på ikonerna idag; vi vet hur han ser ut och det är så vi kan känna honom, därför att han har kommit hit och uppenbarat sig för oss, inte bara i synlig gestalt såsom människa, utan också som sann Gud; Messias, världens Frälsare, sann Gud och sann människa. Och det är den kunskapen, som är den frälsande tron, den sanna tron på Kristus, och den kommer att föra oss från det här livet till det eviga. Guds välsignelse!
(Hållen i Bredared den 27:e oktober 2024)
Arkimandrit Dorotej (Heliga Treenighetens Munkkloster i Bredared
Svenska Ortodoxa Prosteriet under Skandinaviens Stift av Serbiens Patriarkat)