I liturgin blir de delaktiga i Kristi kropp.
De menar också att jämlikhet inte är ett relevant ord för att beskriva ortodox tro.
Vi är i himmelen när vi är här i gudstjänsten. Vi förbereder oss inte bara för livet efter döden, vi förbereder oss för livet här. När döden kommer är vi redan förbi alla portarna. Man skulle kunna säga att det är renovering varje dag, syndernas förlåtelse.
Vi sitter och samtalar efter en två timmar lång liturgi, gudstjänst, som markerade påskens slut.
Te och kaffe värmer gott och till det grova brödet finns fisk i tomatsås. Några söta chokladbitar serveras av Ludmila och om henne säger fader Dorotej: “hon är vår trotjänarinna, och hjälper oss med städningen här.” Dragan och Ivan, som också sitter med vid bordet, är från Serbien och bor tillfälligt på klostret. De hjälper just nu till med det praktiska och i dagarna sätter de potatis på den inhägnade åkern.
Fader Dorotej, som är en igumen, föreståndare, för klostret sitter till vänster och mittemot sitter fader Gabriel. De är bägge munkar på Heliga Treenighetens kloster som ligger i skogen någon mil norr om Borås. Fader Isak bor också på klostret men han sitter inte med oss nu.
– Vad är det som drar folk till de ortodoxa kyrkorna?
– De som söker sanningen och det ursprungliga känner sig hemma hos oss. Här finns inga förändringar i liturgin sedan den första kristna församlingen. Ingen reformation. Det är inte Gud som ska förändra sig efter folket. Gud är utanför tid och rum.
– Förklara mer?
– Gudstjänsten är en avspegling av det himmelska, och det himmelska ändrar sig inte och då inte heller gudstjänsten, eller liturgin som vi säger. Därför anpassar vi inte gudstjänsten efter människan, utan det är människan som genom ånger och bot skall förändra sig så att hon förbereder sig för det himmelska livet. Vi ska inte bli som världen men vi vill att världen ska bli som det himmelska. Vi vill påverka världen.
– Hur gammal är liturgin?
– Från apostlarnas tid. Det finns delar bevittnade från andra århundradet efter Kristus. Den är klart dokumenterad från 300-talet och det är samma liturgi vi använder idag.
– Hur får ni med ungdomarna till kyrkan?
– Ungdomar, det är fullt med ungdomar i våra kyrkor. Allt från små barn till tonåringar kommer. Det finns en förutfattad mening om att barn inte förstår, det gör de visst. De förstår med alla sina sinnen.
– Vad tycker ni om kyrkan i väst?
– Där finns ett problem, tycker jag. Den är alldeles för intellektualiserad, för mycket ord och resonemang. Den är för svår. Vår liturgi är för alla sinnen: syn, hörsel, lukt, känseln och smak. Intellektet, som bara är en liten del av upplevelsen i kyrkan. Har man ett handikapp, hör dåligt eller har en svag syn kan man få del av det gudomliga från andra sinnen.
– Bibelstudium och undervisning hur ser ni på det?
– Ända sedan fornkyrkan har undervisning varit viktigt. På den tiden fanns inte det skrivna ordet hos alla så därför var undervisningen extra viktig.
Fortsättning följer…
Ortodoxa kyrkor i Göteborg: en doft av himlen, en smak av det gudomliga: en jubileumsskrift från Ortodoxa samarbetskommittén, Göteborg: Ortodoxa samarbetskommittén och Studieförbundet Bilda väst, 2015.